Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Jæren och Stavanger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
JÆREN
OCH STAVANGER
1.
Der kjeme ei tönna
broltan’e, bromlan’e,
bannalause, botnalause.
Ingjen mann
i detta land
denne tönno banna kan.
Denna hiskliga tunna — utan band och
botten — är havet, och den som diktat strofen är
en okänd ”jærbu”, det vill säga en bonde på
Jæren (som ännu Kielland kallade Jæderen).
Den norska västkusten har ända till på sistone
haft så besvärliga kommunikationer, att endast
få svenskar tagit sig fram till fiskestäderna
Kristiansand, Flekkefjord, Egersund, Stavanger
och Haugesund. Annars är en resa i dessa
trakter lönande. Man förstår inte Norge, om
man inte känner denna klimatmilda kust, där
snö är sällsynt, och där Jæren breder ut sig,
besjunget av diktare och fäst på duk av målare.
Jæren är ett lågland, som sträcker sig från
Stavanger söder ut — cirka tre och en halv
mil långt och två—tre mil brett. Där bor nu
cirka fyrtiotusen människor, och den
nyuppodling av jord, som i dessa trakter skett, är
något av ett nationellt äventyr och storverk.
Jærenbönderna hör för närvarande till de bäst
försörjda i Norge. Det fanns en tid för icke så
länge sedan, då de endast med svårighet födde
sig och sina familjer — då strandade två eller
tre skepp med seglen dånande i stormen varje
höst på kusten och hälsades välkomna av
befolkningen, som väntade gott byte och riklig
timmertillgång. Jæren är nämligen, om man
frånser vissa nyplanterade stråk, trädlös, och
när jag nyligen tillsammans med diktaren
Theodor Dahl gjorde en bilfärd runt Jæren,
kunde vi långt inne i land vid vägen finna en
väldig mast, som ropats in vid den sista
vrakauktionen förra året.
Jag har icke tidigare sett Jæren med dess
fjällhorisont i öster och norr och dess granna
havslinje i väster, men jag har ändå
landskapet levande för mig, ty jag har sedan
pojkåren med spänning och glädje läst Alexander
Kielland, och jag minns ett brev av honom
till Sars:
”Hvis jeg mod al Formodning bliver rig, vil
jeg bygge et Slot paa Jæderen og ride i
Car-riere over Sandsletten, og min Hest skal hedde
Asrak...”
Kielland älskade denna karga slätt. Han var
ju en del av sitt liv borgmästare i
födelsestaden Stavanger, men på somrarna brukade
han alltid bo ute på Jæren, och var han än
höll till i världen — i Köpenhamn, Paris eller
Molde — tänkte han alltid tillbaka till Jæren:
”Efter Jæderen og Sjøen og Torvmyren vil jeg
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
