Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Kodicek: Den nya tjeckiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEF KODICEK
DEN NYA TJECKISKA
LITTERATUREN
Februari 1939.
Många främlingar, som under de sista
decennierna besökt Prag, har blivit
överraskade av intensiteten i det tjeckiska folkets
kulturliv. Det existerar få städer i Europa,
som har stått så öppna gentemot impulser
från Europas litterära och konstnärliga liv
som vår unga stats centrum. (Antalet sådana
städer har för övrigt under de sista åren blivit
ännu mindre.) Nya formella impulser i
Frankrikes, Englands och Amerikas litteratur,
nyupptäckter på psykoanalysens — och
överhuvud psykologiens — områden, fransk och
amerikansk sociologi, tysk och rysk
teaterutveckling — allt detta har knappt hunnit
dyka upp i de egna länderna, förrän det blivit
dagligt bröd i den tjeckiska kulturvärldens
debatter och kulturarbete, och detta har gjort,
att Tjeckoslovakiet fått en prägel av hektiskt
framåtskridande. Företeelser på måleriets
område som Picasso, Derain, Matisse, Henri
Rousseau, Rouault, surrealismen etc. gav lika
starka impulser — och på samma tidpunkt!
— i Tjeckoslovakiet som i Paris. De nya
former av funktionalistisk arkitektur, vilkas
upphovsmän varit Adolf Loos — som för övrigt
är tjeckoslovak, född i Brünn — Le Corbusier
och Perret, präglade den unga
arkitektgenerationens smakinställning redan före
världskriget och satte efter omstörtningen år 1918
sin prägel på den snabbt växande, samtidigt
unga och gamla, huvudstaden i landet.
Påverkan från Siegmund Freuds och Alfred
Adlers psykoanalys avgjorde många
författares hela livsinställning och skapade olika
schatteringar och grupper i vår litteratur.
Diktare som Rimbaud, Appollinaire, Valéry
och Gide upptäcktes och översattes i Prag på
en tidpunkt, då de knappast var annat än
namn i de flesta av Europas städer. Den
moderna teaterns djärvaste experiment —
icke bara Reinhardt, Jessner och Stanislavski
utan också Tairoff och Meyerhold — vann
fotfäste till och med på de statligt understödda
stats- och stadsteatrarna, vilkas urval av
pjäser inte begränsades av några som helst
konventionella hänsyn, och som kunde tillåta sig
synnerligen dyrbara experiment. Här kan
också nämnas, att statsbidraget till
Nationalteatern i Prag uppgick till fjorton millioner
tjeckiska kronor årligen, varigenom man
möjliggjorde, att en så hänsynslöst konsekvent
avantgardistregissör som den geniale K. H.
Hilar kunde ställas i spetsen för Statsteatern.
Man kan av dessa och många andra
liknande företeelser dra den slutsatsen, att
litteraturen och konsten i den nya staten hade
en större social och politisk funktion än i
andra större och äldre stater. Ett så ungt och
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
