Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Kodicek: Den nya tjeckiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEF KODICEK
kanske diktaren Walt Whitman. Hans
symboliska visioner ger uttryck åt en äkta slavisk
problematik och rör vid tillvarons djupaste
frågor. Han ser in i den tragiska
livspara-doxen men höjer denna upp till en dantesk
renhet och vishet. Det som Dostoj evski
betyder för den slaviska prosan, skulle denne
store skådare kunna betyda i den slaviska
lyriken. Hans sex diktsamlingar är inte bara
litteratur utan har en religiös, profetisk
kvalitet. Två generationer tjeckiska författare
pil-grimsvandrade till den ensamma
folkskolläraren på landet som till en visionär och ett
helgon. Han är också näst Jaroslav Vrchlicky
den störste ordkonstnären i den tjeckiska
litteraturen, och är vid sidan av den store,
för några år sedan avlidne kritikern F. X.
Salda den egentlige skaparen av det moderna
tjeckiska litteraturspråket, som han kunde
avlocka en oanad musikalisk skönhet och aldrig
tidigare skådade djup. Båda är också
symtomatiska för det tjeckiska kulturlivets
psykologiska ställning överhuvud. Liksom landet
Böhmen står de vid kulturernas korsväg. Det
grundläggande i deras livskänsla torde vara
det slaviskt drömmande, mystiskt erotiska
draget. Men i sin formvilja är de romaner.
De är skolade i den franska symbolismen
och strävar mot sträng latinsk form — ändå
kommer alltid till slut det slaviska draget av
rytm och livsnära sensualism i dagen. Denna
psykiska konstitution är utmärkande för en
stor del av den tjeckiska konsten men också
för den stora tjeckiska musiken. När dessa
nittiotalets två största representanter dog,
betydde det slutet på en starkt symbolistiskt
färgad epok; av denna generations diktare
finns utom den store impressionisten Ant.
Sova endast J. S. Machar i livet. Bland denna
generations efterföljare har man egentligen
bara att ihågkomma Petr Bezruc, S. K.
Neumann och Karel Toman. Petr Bezrucs
enda verk, ”De schlesiska sångerna”, är en
enda eruption av nationell — och
nationalistisk — lidelse. Verket, som kom ut anonymt
och uppfattades ”överpersonligt”, är ett rop
från ett undertryckt kollektiv, som kräver
social och nationell rättvisa. Det är ett
utbrott av vulkanisk kraft — hett, brutalt
ostiliserat och olitterärt, men just därför skakande
i sin omedelbarhet. De nya händelserna i
folkets utveckling har gett hans verk en ny
och tragisk aktualitet.
Om en ovanligt utvecklad naturkänsla
vittnar landskapsdiktaren S. K. Neumanns
lyriska verk. Påverkad av Emile Verhaeren
målar Neumann det tjeckiska landskapet i
hela dess friskhet och den tjeckiska
människan med alla hennes lidelser. Hans
exten-siva skaparmetod står i skarp motsättning till
Karel Tomans. Denne tjeckiske lärjunge till
Paul Verlaine är en diktare av
utomordentlig formell kraft och sammanfattar i sina
stränga och sparsamma strofer resultaten av
hela livsdramer. Han är väl den mest
komprimerade av de tjeckiska lyrikerna. En enda
strof kan vara resultatet av hela denne
diktar-vagabonds dramatiska livskamp — han är
en författare, som ofta kan vänta i åratal på
det enklaste, definitiva, musikaliskt
fullviktiga ordet för att därigenom slutgiltigt kunna
slå fast behållningen av långa livsprocesser.
De tunna böcker han med långa uppehåll
utgivit är av omistligt värde.
Bredvid Toman är kanske impressionisten
Fräna Srämek den enda mera framskjutna
representant för den äldre tjeckiska
diktar-generationen, som ännu är i livet. Ty den
tjeckiska lyriken har under de sista åren
lidit svåra förluster. Jiri Wolker var en
snabbt slocknad meteor på den unga sociala
lyrikens himmel; han dog tjugufyraårig.
Förra årets händelser i Österrike gjorde, att
Otokar Fischer, lyrikern och germanisten
vid Prags universitet, dog av brustet hjärta;
han var en problematisk ande, i vars
veten
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
