Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lundkvist, Artur, Ikarus’ flykt, anmäld av Georg Svensson - Hedberg, Olle, Ut med blondinerna! anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
man dock gärna sett innehålla även några
kraftigare reservationer mot Faulkners sterila
skräckromantik. Man kan vara en uppriktig
beundrare av Faulkner och samtidigt dra på
munnen åt hans värsta gräsligheter. Det lönar
sig inte att förneka att Faulkner ibland
hamnar i en bombasm av samma slag som de
gotiska skräckromanerna på slutet av
sjuttonhundratalet.
En utomordentligt värdefull popularisering
av ett svårt och vanligen missförstått ämne
är uppsatsen om den surrealistiska rörelsen
från dess upprinnelse i Dada till Dali och
Breton. Den är inte blott inträngande utan
också oreserverat förstående. Det är min
personliga uppfattning att de flesta surrealister
i grunden av sitt hjärta inte ta surrealismen
lika magiskt högtidligt som de utge sig för
utan att rörelsen rymmer mycket av lek,
uppsluppen romantik och sund lust att épater le
bourgeois. Det finns nog också surrealister
som ta sig själva på blodigaste allvar men
det är värst för dem själva. Visst äro
drömmar intressanta (dock egna mer än andras)
och visst kunna de ge oss många värdefulla
upplysningar om oss själva men alldeles
seriöst kan man inte ta den person som är
en själv när man sover, bland annat därför
att personen i fråga själv är så renons på
humor.
Lundkvist avslutar sin bok med artiklar om
två mera okända figurer, amerikanen Henry
Miller och den franske poeten Saint-John
Perse, vilkens stora dikt ”Anabasis” han
dessutom meddelar i fullständig översättning.
Det är mig omöjligt att uppbjuda något
djupare intresse för Millers förkunnelse om den
levande döden, som snarast låter som ett eko
av vad D. H. Lawrence sagt betydligt bättre,
men det är möjligt att hans verk i original ta
sig bättre ut än i Lundkvists här något
ordrika framställning. Likaså måste jag bekänna
att det varit mig fysiskt omöjligt att med
koncentration genomläsa Perses ”Anabasis”.
Jag får nöja mig med att som en lämplig
avslutning på en i all ödmjukhet skriven
recension av en viktig och krävande
essaysamling citera de sista raderna ur dikten:
”Men från min broder diktaren har nyheter
anlänt. Han har åter skrivit något prisvärt.
Och några finns det som äger vetskap
därom —.” Georg Svensson
Ut med blondinerna!
OLLE HEDBERG: Ut med blondinerna! Sann
berättelse ur livet. Norstedts.
3: 75.
Olle Hedbergs nya bok är en glädjande
företeelse, och detta ur två synpunkter. För det
första är det i och för sig glädjande, att
det alltjämt finns folk med både huvud och
hjärta på rätta stället, med förmåga och
mod att reagera mot rashatet. För det andra
är den glädjande för Olle Hedbergs egen
skull. I böckerna om Karsten Kirsewetter
tyckte man sig spåra en viss trötthet, naturlig
nog efter kraftprovet med ”Jag är en prins
av blodet”; man fick intrycket av en fulländad
teknik, som blivit självändamål och malde
tömning. Från den säkra och isolerade
observationspost han förut intagit företog han i ”Jag
är en prins av blodet” en första liten
utryckning på samtidens stridsfält, men han drog sig
hastigt tillbaka, och företaget tycktes inte få
någon efterföljd. Men denna gång har han helt
lämnat observatörens relativt bekväma syssla
bakom sig och befinner sig mitt ute i bataljen.
Indignation och satir heta hans skarpslipade
vapen, och han står för rusthållet med den
äran, skickligt och oförskräckt. Hans
konstnärskap har åter fyllts med levande innehåll
och har samtidigt vidgats med en ny domän.
”Ut med blondinerna!” är en liten satirisk
conte i bästa Voltairestil med djup och ärlig
indignation under en lätt fabelaktig ton, med
ironiska apostroferingar av läsaren och med
resonerande partier inlagda mellan de
berättande. Vi befinna oss i det avlägsna
fantasilandet Salinien, där de så kallade blondinerna,
blonda personer av båda könen, utgöra en
ömklig minoritet om en procent av den för
övrigt svarthåriga befolkningen. Landets visa
regering har kommit på den förträffliga idén
att avleda allt missnöje på denna värnlösa
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
