Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Edmonds, Walter D., Den glömda dalen, anmäld av Thure Nyman - Tingsten, Herbert, De konservativa idéerna, anmäld av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Den är av naturliga skäl romantiserad och
stiliserad. Den vill påverka mera än upplysa.
Kenneth Roberts’ böcker utgöra en
blandning av den första och den sista typen i denna
schematiska karta, medan Edmonds’ bok helt
och hållet faller under kategorien ”realistisk
roman i historisk miljö”. Som sådan utgör den
ett ypperligt exempel på, vad Amerika just för
närvarande kan åstadkomma i denna genre.
Skildringen har episk bredd och fasthet i
konturerna, man får en levande föreställning
om nybyggarlivets vardagsmödor och
ofreds-bekymmer, och handlingen har tillräckligt med
spännande moment, för att intresset inte ska
slappna. Heroismen har sin givna plats, men
den trummas inte upp till övermänskliga
proportioner, och sentimentaliteten lyser
underbart med sin frånvaro. ”Den glömda dalen”
är en bok som ger behållning, även om man
inte är särskilt road av nordamerikanska
frihetskriget, och den visar på nytt att alla krig
äro illa ledda ur gemene mans synpunkt, en
sak som inte kan sägas för ofta.
Thure Nyman
Adertonhundratalets
konservatism
HERBERT TINGSTEN: De konservativa
idéerna. Bonniers. 5: 75.
Professor Herbert Tingsten har tid efter
annan tillfört den politiska debatten i vårt
land fruktbringande bidrag. Han har i varje
fall gjort sitt till för att utblicken över
världen icke skall förloras och hans egen
vetenskapliga disciplin, statskunskapen, stelna i
gamla problemställningar.
I det stora arbetet ”Demokratiens seger och
kris” tecknade Tingsten för några år sedan
det senaste kvartseklets politiska historia ur
författningskampens synpunkt. Han har nu för
avsikt att mot denna breda bakgrund i en
serie överskådliga framställningar belysa
samtidens politiska och samhälleliga åskådningar.
Början gjordes för två år sedan med ”Den
nationella diktaturen”, vilken behandlade
fascismen, nationalsocialismen och den
sedermera avvecklade austrofascismen. Nu
föreligger ”De konservativa idéerna”, behandlande
konservativa tänkare och tankeriktningar
under ett och ett kvarts sekel, från romantiken
till samtiden. Därefter skola följa skrifter om
”de liberaldemokratiska och socialistiska
idékretsarna”.
Den som skriver dessa rader har tidigare
gett uttryck åt den meningen, att Tingsten
i ”Den nationella diktaturen” icke givit en
riktig bild av ämnet utan — i trots av stor
citatrikedom — tecknat en karikatyr och lärt
läsaren mera om hur författaren önskade att
de omskrivna företeelserna betraktades, än
om hur de verkligen äro. Bland annat
förnekar han principiellt varje väsentligt och
ärligt ”socialistiskt” inslag i diktaturernas
ideologi och praktik — en enligt min mening
fullständigt verklighetsfrämmande
uppfattning. Det är därför med desto större glädje
— och någon överraskning — som jag i det
nu föreliggande arbetet ”De konservativa
idéerna” finner en i allo utmärkt, skarpsinnig
och djupgående framställning av en
tankevärld, vilken är författarens egen, åtminstone i
äldre mening, radikala, åskådning djupt
främmande. Detta är en forskarprestation av rang.
Tingsten understryker visserligen starkt att
hans framställning har en kritisk karaktär.
Men kritiken är varken särskilt framträdande
eller på något sätt störande. I de flesta fall
inskränker den sig till logisk analys eller
enbart ett vidsträckt användande av termen
”felslut”. Någon gång synes han med ”felslut”
icke avse annat än ett som litterärt
verkningsfullt menat överhoppande av led i
slutledningen, vilka ansetts självklara. Om de sedan
verkligen äro det, är naturligtvis en annan
fråga. Det är dock endast när det gäller den
tydligen för honom särskilt förhatliga idén, att
den sociala differentieringen skulle medföra ett
ur synpunkten av folkets allmänna bästa bättre
eliturval är den genomförda samhälleliga
jämlikheten som hans bestridande får en
passionerad och delvis något ovetenskaplig
karaktär, såsom när han anser i motsatt riktning
talande amerikanska socialundersökningar
kunna avfärdas med att resultaten
”åtminstone i huvudsak” kunna förklaras med
miljöpåverkan (sid. 204). Men i stort sett hålles
kritiken på ett sympatiskt sätt i bakgrunden.
De framlagda tankeriktningarna och de
behandlade tänkarpersonligheterna få tala för
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
