Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Majocchi, Andrea, Liv och död, anmäld av Thure Nyman - Jonson, Erik, Skärgårdshav, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
är gjort på ett sympatiskt sätt och utan
överdrifter. Han började sin läkarbana som
obste-triker, och från den tiden återger han några
fall och episoder, som väcka ens intresse både
genom sitt mänskliga innehåll och författarens
chosefria framställningssätt. Från en resa i
Amerika ger han en del interiörer av
amerikanska sjukhus, där specialiseringen drivits
så långt, att han liknar dem vid slakterierna
i Chicago. Man delar livligt hans övertygelse,
att det är beundransvärt på sitt sätt och i
Amerika, men att det inte är någonting för oss på
den här sidan Atlanten. Efter hemkomsten
övergick Majocchi till den allmänna kirurgien,
som alltid hade lockat honom mest, och det är
återigen de enskilda fall han relaterar, som
fånga läsarens uppmärksamhet. Han berättar
om kirurgens risker i krig och fred. Det kan
vara möjligheten att få en kniv i ryggen av en
förtvivlad make eller älskare efter en hopplös
kamp mot döden för en kvinna i ett
förbrytar-näste i någon av Milanos utkanter; det kan
vara ansvarsyrkanden från anhöriga till någon
som avlidit under eller till följd av en
operation; och det är framför allt den ständigt
överhängande faran för infektion. Det tragiska fall
Majocchi redogör för som exempel på det
sistnämnda är gripande och ohyggligt. Annars
frossar han ingalunda i gräsligheter. Inte ens
skildringen från hans verksamhet som
fältläkare under världskriget ger några starkare
sensationer. Han uppehåller sig mera vid den
tryckta stämningen efter Caporetto och
segerjublet efter Vittorio Veneto än vid sitt
yrkesarbete. Kirurgien är för honom ”den
gudomliga vetenskapen”, och de partier där han ger
en överblick av denna vetenskaps historia, hör
till de för lekmannen mest givande. Till slut
kan sägas, att han är en stor beundrare av
Mussolini, och att han i ett sakligt
avslutningskapitel framlägger sin filosofiska ställning och
bekänner sin katolska tro. Thure Nyman
Skärgårdshavet
ERIK JONSON: Skärgårdshav. A.-B. Svensk
litteratur. 50: —.
Vad genomsnittsstockholmaren vet om
ytterskärgårdens historia är ungefär följande: Till
framemot slutet av adertonhundratalet var
Stockholms yttre skärgård en i det närmaste
orörd vildmark med en gles och primitiv
bebyggelse och en dito befolkning, som levde på
strömming och sältran och någon gång om
året seglade in till kyrkbyn för att döpa barn
och köpa brännvin. Men någon gång på
sjuttio-eller åttiotalet upptäcktes den av Strindberg och
blev på modet, sommargästerna flyttade utåt
och skärkarlarna fick kontanter och byggde
glasverandor. Yttre skärgården blev uppryckt
och civiliserad och nu ligger den där som en
väldig friluftspark, öppen för alla, varje
sommar fylld av glada semestermänniskor, som
infödingarna tjänar grova pengar på. Det är
ungefär vad man vet.
Docent Erik Jonson har föresatt sig att
sprida ljus i mörkret på den punkten och han
gör det nu i ett både till innehåll och utstyrsel
praktfullt verk, som heter ”Skärgårdshav”, och
som ger belägg för hans rykte som
oöverträffad skärgårdskännare.
Jonson besitter en historisk kunskap och en
praktisk kännedom om sitt ämne, som inte
bara tillsammans utan var för sig står hors
concour. Han har inte bara outtröttligt forskat
i bibliotek och arkiv, han har också tack vare
sin vetenskapliga skolning kunnat ordna,
överblicka och få någonting ut av sina fynd. Han
har inte bara under fyrtio års tid egenhändigt
befarit alla ytterskärgårdens leder, han har
dessutom den omedelbara kontakt med
havsbandets natur och atmosfär och det
märkvärdiga syn- och hörselminne, eller kanske
rättare: det sjätte sinne, som är en slags inre
kompass, och som annars bara är den infödde
skärkarlens gåva. Hans stil är av typiskt
akademiskt ursprung men personligt utvecklad,
majestätiskt framskridande eller lekfull och
paradoxal i en blandning som passar ämnet
utmärkt.
Boken är en sociologisk studie över och en
kärleksförklaring till vad som kallas det
uppländska skärgårdshavet och som är det yttersta
av norra skärgården, ett väldigt område av
glesa kalskärgårdar, skilda av vida fjärdar,
sällan befarna av andra än yrkesfiskare. Och
vad Jonson vill ha sagt är först och främst,
att det finns knappt några gråstenshällar i
Sveriges land, som under tidernas lopp
trampats av så många fötter som de yttersta skären,
hur orörda och oberörda de än kan se ut i dag.
Ytterskärgårdens storhetstid började inte med
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
