Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Semper: Den moderna estniska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA ESTNISKA ROMANEN
himlens anlete) liksom i sina noveller har han
förevigat ett stoiskt fiskarsläkte med dess
säregna traditioner, människor som äro vana att
med samma lugn taga emot livets glädje som
ödets hårda slag, enkla och okomplicerade
själar, som dock äro i stånd till heroiska
självuppoffringar.
Långt flera romaner ha hämtat sin miljö
från småstäder, mindre samhällen och
förstäder. Obarmhärtigt, ofta överdrivet återges
i dessa romaner det trista vardagslivet med
dess släp, elände, råhet och smuts,
dryckenskap och moralisk slapphet.
Hit hör i främsta rummet en yngre
författare, som för tio år sedan blev känd genom
en romanpristävlan. Det är August Jakobson,
vilkens stora roman med motiv ur livet i en
arbetarförstad, ”Vaeste-patuste alev” (De
fattiga syndernas förstad), väckte berättigad
uppmärksamhet och vann en sällsynt popularitet.
Hans naturalistiska genremålning har tydligen
tillkommit under inflytande av Zolas idéer och
stilkonst, men den är tillika ett stycke estniskt
liv, låt vara att vi här mest få stifta
bekantskap med de grövre och brutalare sidorna
därav. Författaren har med stor kraft skildrat
motsättningarna inom samhället och låtit oss
följa en arbetarfamiljs tragiska levnadsöde.
Över alla romanens figurer vilar det något
primitivt och animaliskt, de bråka, slåss och
gräla och drunkna i sin omgivnings smuts. Till
och med vid de bildade, som vuxit upp här
och som sträva mot bättre förhållanden, låder
det något av denna smuts, den tynger ned dem,
deras livskraft ebbar ut, de degenereras.
Under de senaste tio åren har författaren
producerat en enorm mängd romaner och
noveller, alla präglade av en naturalistisk
världsåskådning. Vi möta i dem en rad
monumentala gestalter, alla med det gemensamma
draget att deras själsliv är betingat av de
fysiologiska funktionerna.
Atmosfären i ”Vaeste-patuste alev”, i vilken
författaren själv vuxit upp, har dröjt sig kvar
i de av hans romaner som skildra livet i staden
eller bland de intellektuella, och där
författaren med stor kraft men utan finess behandlar
klass- och nationalitetsmotsättningar, krig och
andra frågor mot bakgrunden av ett brokigt
skiftande liv.
Vi uppehålla oss här icke närmare vid de
övriga romaner som skildra livet i våra mindre
samhällen — ingen av dem höjer sig över
medelmåttan. Likaledes förbigå vi de romaner
som behandla stadslivet — de låta sig
naturligare grupperas kring vissa tidsperioder och
tidshändelser — och ägna i stället vår
uppmärksamhet åt en romangrupp som för några
år sedan upplevde en renässans och som
alltjämt i viss mån står i intressets brännpunkt.
Jag tänker på den historiska romanen.
Under Estlands självständighetstid ha de
nationella vetenskaperna fritt kunnat utveckla
sig, och de resultat som uppnåtts på detta
område äro icke föraktliga. De
forskningsresultat som inom de estniska historiska,
arkeologiska och etnografiska disciplinerna
framläggas vid sidan av och i stället för de mera
kända tysk-baltiska undersökningarna, kasta
ett helt nytt ljus över vårt lands historia. Vi
ha fått en mycket riktigare och mera objektiv
överblick över Estlands forntid, över dess fria
tid före tolvhundratalet, då landet efter
hårdnackade strider måste underkasta sig tyskarnas
och danskarnas herravälde. Detta de historiska
vetenskapernas uppsving å ena sidan och å den
andra den starka våg av nationalism som gått
över alla Europas länder, har inspirerat
estniska författare att även åt Estland skapa en
ärorik historia. Ur forntidens dunkel hämtade
man upp imaginära förfäder, vilkas tappra
bragder finnas omnämnda till och med i
”Heimskringla”. Estniska vikingar sändes ut
på rövartåg längs Östersjöns stränder, och
Sigtunas förstöring genom esterna fick plötsligt
ett skimmer av romantik.
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
