Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Semper: Den moderna estniska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES SEMPER
En dylik romantiserad forntid skildra bland
andra den redan nämnde August Mälk
(”Lääne-mere isandad” — Östersjöns herrar) och Karl
August Hindrey (”Urmas ja Merike” —
Urmas och Merike). Mait Metsanurk har i
realistiska färger beskrivit esternas
frihetskamp vid början av tolvhundratalet och deras
strider mot tyskar, letter och liver (ӆmera
jöel” — På Ümerafloden).
Även andra perioder i historien ha
behandlats i romanform, så till exempel det
rysk-liv-ländska kriget under senare hälften av
femtonhundratalet, det stora nordiska kriget, som
med sina blodiga strider, pest och hungersnöd
erbjuder tillräckligt material för många
ohyggliga skildringar, Narvaslaget med mera.
Erkännas måste emellertid att de historiska
romanernas förtjänster i allmänhet ligga mera
på det pedagogiska än på det konstnärliga
området. Det är ju en vanlig företeelse att den
som föresätter sig att skildra ett tidsavsnitt så
trovärdigt som möjligt lägger mindre vikt vid
människotolkningen, medan den som främst
bemödar sig om att teckna människorna mot
en historisk bakgrund ofta på denna
pro-jicierar sina älsklingstyper och låter dem
framstå i det romantiska skimmer som
tidsavståndet förlänar.
En helt annan realism präglar de romaner
som ha hämtat sina ämnen från det nyss
till-ändalupna skedet. Som utgångspunkt för detta
skede kunna vi välja 1905 års revolution,
i vilken det estniska folkets politiska och sociala
självmedvetande för första gången tog sig
uttryck. Arbetarna på landet och i städerna
framställde långtgående politiska och
ekonomiska krav, och borgerskapet fordrade de
tyska och ryska elementens avlägsnande ur
kommunala och ekonomiska institutioner,
varvid de särskilt framhävde den nationella
självkänsla som besjälade esterna. Dessa företeelser
återgivas trovärdigt ehuru en smula
repor
tagemässigt i Jaan Kärners roman ”Töusev
rahvas” (Folket som reste sig).
Nästan alla romanförfattare ha berört, ehuru
icke närmare gått in på, perioden 1917—20,
under vilken Estland upplevde de ryska
mars-och oktoberrevolutionerna, landets lösgörande
från Ryssland och dess
självständighetsför-klaring, den därpå följande tyska ockupationen
och efter dennas upphörande det mer än
årslånga frihetskriget mot de ryska
bolsjevik-härarna. Denna oroliga och betydelsefulla tid,
vilken de estniska skriftställarna själva
upplevt, har naturligtvis också satt djupa spår
i deras litterära produktion.
Bland esterna finns det under denna tid
såväl bland arbetarna som bland de bildade
en viss sympati för de socialistiska idéer som
nu började realiseras i Ryssland, medan de
å andra sidan utan tvekan grepo till vapen för
att försvara sig och befästa sitt lands och sin
nations frihet — ett förhållande som medförde
en viss inre splittring, om vilken den dåtida
lyriken vältaligt bär vittnesbörd. Även i de
romaner som tillkommit under denna tid röjes
samma tvehågsenhet. Den ger sig till känna
i nästan alla Metsanurks romaner från denna
tid (”Jäljetu haud” — Den namnlösa graven,
”Punane tuul” och så vidare), vilkas
människor med samma iver studera Nya
testamentet och Marx. Denna vacklan mellan
socialism och nationalism skildras levande också
i Albert Kivikas’ roman ”Nimed
marmortahv-lil” (Namnen på marmortavlan) — pojkarna,
som gå direkt från skolbänken ut i kriget,
utkämpa sinsemellan ideologiska drabbningar.
Det estniska frihetskriget ligger oss
emellertid ännu alltför nära, och dess mest
framträdande hjältar äro alltför kända av envar
för att diktningen här framgångsrikt skulle
kunna tävla med memoarlitteraturen.
Skriftställarens fantasi är ännu bunden av fakta,
och därför felas nog också den stora och
gripande skildringen av denna period. Ännu så
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
