Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gunnar Brandell: Den inre monologen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN INRE MONOLOGEN
tur. Vi känna till dessa hjältar också, ofta sina
författares självporträtt, i vilkas hjärnor
tankarna leka ringdans som flugor kring en
lampkrona. I det citerade stycket ligger det
nära till hands att förarga sig särskilt över
ett av Torpares infall, som förefaller mera
nyckfullt än de övriga: det om den
almqvist-ska pastejen. Vad har den egentligen här att
göra?
Det är mycket naturligt, skall det svaras.
Torpare kommer att tänka på den, därför att
han sitter och äter av den. Vi får ofta sådana
tankar och infall, som just inte ha något att
göra med det vi för övrigt är upptagna av;
de höra också till, om skildringen skall bli
sannfärdig.
Just det ja. Det är det som kräver en
undersökning: om en litterär framställning blir
sannare, därför att hjältens alla infall registreras.
*
Den teknik som i Eyvind Johnsons roman
kommer till användning inte bara i det här
anförda stycket utan ganska genomgående,
har kallats den inre monologen. Det är en
litterär nittonhundratalsuppfinning, som för
inte så länge sedan betraktades som en
tvivelaktig modernitet. Eyvind Johnson hör visst
icke till dem som mest konsekvent utnyttjat
denna konstforms resurser. Dess mest
renodlade företrädare är den bekante
engelsmannen James Joyce, vilkens ”Ulysses” vid sidan
av Eliots ”Waste Land” är det modernistiska
huvudverk som tjänat till att sikta de
litterära andarna i England under det senaste
årtiondet. Detta verk, som omspänner arton
timmar på bortåt tusen sidor, är helt
intro-spektivt, och författarens strävan har tydligen
varit att inte utelämna något av sina två
huvudpersoners medvetenhetsinnehåll, inte
den förf lugnaste tanke, inte den minsta
krus-ning i deras känslovärld. Förutom Joyce ha
ett otal andra författare begagnat sig av den
inre monologens teknik; jag nämner på en
slump bland de mera kända Virginia Woolf
och Karel Capek.
Det förefaller inte svårt att säga var denna
teknik rent historiskt sett hör hemma. Den
får betraktas som ett slags utvidgad
naturalism, vilken i motsats till den zolaska ger icke
endast den yttre verkligheten i obeskuret skick
utan också och framför allt den inre. Det
gäller inte verklighetsexakt fotografi längre
utan verklighetsexakt röntgenfotografi, som
kartlägger människans själsliv med minutiös
samvetsgrannhet. Principen är att följa
associationernas fria spel, och det lider intet tvivel
att denna inåtvända impressionism i sista
hand upplöser vad vi kalla personligheten i
nyckfulla föreställningsräckor. En engelsk
kritiker, Desmond MacCarthy, har sagt att
Joyces inre monolog lämnar ordet åt den
babblande dåre, som vi alla bära i vårt inre.
Det var väl menat som kritik; men den
träffar inte sitt mål, ty om vi verkligen bära
denna dåre inom oss kan det vara reson i att
dra honom fram i dagsljuset för närmare
granskning.
I den inre monologen framträder alltså
som det verkliga hos människan en
mångfald föreställningar, vilka inte stå i något
logiskt samband med varandra och inte heller
ur någon annan synpunkt kunna betraktas
som ett system, och denna orediga massa av
föreställningar uppfattas som lösryckta
brottstycken ur verkligheten. Nihil in intellectu
quod non ante in sensu, ingenting i själen
som inte förmedlats genom sinnena — den
inre monologen utgör i sin rena form en
till-lämpning av denna sjuttonhundratalssats.
Den inre monologen är en ironisk
konstform. Läsaren är som de flesta människor
spontant övertygad om sin personlighets
oupplöslighet och vill gärna se något typiskt
mänskligt och en grundval för mänsklig
själv
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 21 00:34:36 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-5/0045.html
