Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Brandell: Den inre monologen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR BRANDELL
känsla i en viss förmåga att välja och vraka,
en viss frihet gentemot företeelser och intryck.
Här ställes han inför en bild av mänskligt
själsliv, där avhängigheten av intrycken blir
det viktigaste och där den fria viljan trollas
bort i en slingrande föreställningshärva. Inför
sådan illusionism blir ironien den nödvändiga
försvarsåtgärden. Då man får en obestämd
känsla av att man står inför något kusligt,
en sanning eller kanske en sanning som drar
undan grundvalarna för ens existens, tar man
sitt parti, ler ett osäkert löje med neddragna
mungipor och är räddad — tills vidare. Häri
får man för övrigt ofta stöd av författaren,
som gärna själv anlägger en ironisk pose
inför det stoff han dragit fram med hjälp av
den inre monologens teknik.
Man kan gå en annan väg också. Man kan
fråga sig om det verkligen är sant detta, att
vi i vårt inre härbärgera en lallande dåre och
att det vi kalla förnuft, mening och
övervägande är en konventionell överbyggnad,
som inte har något med vårt djupare jag att
göra. I det sammanhanget kan man lämpligen
låta psykologien få ett ord med i laget.
Det finns i själva verket en psykologisk
skola som skulle kunna ge stöd åt den inre
monologens diktare. Det är den så kallade
associationismen, som givit begreppet
association ett fast innehåll genom vidsträckta
undersökningar av föreställningslivet. Den utgår
från den sensualistiska kunskapsteorien och
ser följaktligen i intrycken, förnimmelserna,
orsaken till och materialet för all själslig
verksamhet. Alla ”erinringar, föreställningar,
känslor, viljeimpulser, begrepp, uppbyggas av
förnimmelsernas kvarlämnade spår”. Av känslor
finnas endast två slag, lust och olust, som av
någon orsak liksom hakas fast vid
föreställningarna. Om viljeimpulserna slutligen gällei’
att de uppkomma då en eller flera
föreställningar fått tillräckligt stark känslobetoning
för att undvikas eller sökas.
Den enda ordnande verksamhet som finnes
i själslivet åstadkommes av de lagar enligt
vilka föreställningarna äro förbundna eller
associerade med varandra. Människans
andliga tillvaro inskränker sig alltså till att hon
assimilerar denna ändlösa kedja av
föreställningar, icke olik en nordbo då han äter
spaghetti. Detta är den klassiska engelsk-tyska
psykologien, med många stora namn bland
sina representanter, och det är nog också den
psykologiska uppfattning som — all
psykoanalys till trots — trängt djupast i det
allmänna medvetandet.
Då jag nämnt psykoanalysen förutser jag
en invändning. Det kan tyckas långsökt att
dra in associationismen i sammanhanget, då
det gäller en så aktuell litterär uttrycksform
som den inre monologen. Dessa diktare ha
väl inte studerat de längesedan dammiga
skrifter i vilka dess grundsatser förvaras;
snarare ha de väl då beröringspunkter med
psykoanalysen, som ju varit av erkänt stor
betydelse för modern diktning. Jag har
emellertid redan nämnt ett faktum, som i detta
sammanhang är av betydelse: att
associationismen bidragit till att prägla den allmänna
uppfattningen i psykologiska ting. Vidare står
också psykoanalysen trots alla sina våldsamma
omvärderingar i viss utsträckning kvar på
associationismens grundval. Psykoanalytikerns
väg till det undermedvetna går sålunda
genom den fria associationen. Patienten får
lägga sig på en soffa, läkaren sätter sig vid
huvudändan och uppmanar honom att tala
fritt ur hjärtat och nämna alla sina infall, hur
betydelselösa de än synas honom. På det viset
associeras det så länge konsultationen varar.
Att sedan läkarens tolkning av materialet på
de flesta punkter skiljer sig från den äldre
psykologiens hindrar inte att sanningen i
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
