Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Brandell: Den inre monologen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN INRE MONOLOGEN
själslivet anses ligga inte i det medvetna
handlandet eller tänkandet utan i det fria
föreställ-ningshopandet.1
Nu är att märka att många somrar
blommat sedan associationspsykologien stod i sitt
flor och att denna riktning blivit skarpt
kritiserad, till och med så skarpt, att den numera
knappast äger några riktigt rättrogna lärjungar
längre. På skilda håll har viljans och
förnuftets primat hävdats inom modern
psykologi. Profeterna äro många och inte alltid
vänligt stämda mot varandra, men en del
tendenser äro i alla fall gemensamma.
Sålunda påvisade till exempel en forskare vid
namn Ach, tillhörande den så kallade
Würz-burgerskolan, tillvaron av de ”determinerande
tendenserna”. Om en person fått grundligt
lära sig att associera två begrepp med
varandra, till exempel ”guld” och ”symaskin”,
och sedan får i uppgift inte att associera utan
att nämna ord som rimma på dem man
nämner för honom, så säger han när ordet ”guld”
ges, inte ”symaskin” utan mycket riktigt ett
rimord, till exempel ”huld”. Det associerade
ordet har helt enkelt inte dukit upp i hans
medvetande; detta kan konstateras, ty i så
fall hade det tagit tid att tränga bort det igen,
och här har man mätt på tusendels
sekunder när. Man kan naturligtvis be en person
associera fritt; det finns ingenting som
hindrar honom att efterkomma uppmaningen, ty
detta är en lika god determinerande tendens
som någon. Ger man honom däremot andra
uppgifter komma associationerna inte i fråga.
Det förefaller onekligen som om dessa
determinerande tendenser, vilka alltså i normala
fall äro herrar över associationerna, skulle
ha något att göra med vad man på enklare
språk kallar för vilja. I så fall har man i
den inre monologen givit det viljelösa omed-
1 Om psykoanalysens betydelse för en diktarskola
som begagnat sig av den inre monologens teknik se
Stig Ahlgrens nyutkomna essaysamling ”Orfeus i
folkhemmet”, uppsatsen om ”De fem unga”.
vetna större plats än vad som egentligen
tillkommer det. I stället för att vara en
tjänstvillig springpojke åt medvetandet har det här
likt en annan Jeppe fått komma sig upp och
härska oinskränkt i all sin associationsfyllda
nyckfullhet.
Det finns andra erfarenheter i den moderna
psykologien som göra ett sådant antagande
sannolikt. Gestaltpsykologerna ha med en
smula nyfrälst iver hävdat att det i vårt
själsliv helt enkelt inte finns några sådana
byggklossar som associationismens föreställningar.
Den menar — och har härvidlag stöd av
experimentella erfarenheter — att
medvetandet är uppbyggt av helheter, strukturerade,
formade och — kan man tillägga särskilt med
tanke på Köhlers schimpansexperiment —
meningsfyllda helheter. På andra håll har
man upptäckt att det är nödvändigt att skilja
på innehållet i en föreställning och den akt
varmed detta innehåll uppfattas och sättes på
sin plats i själslivet. Vi uppfatta ingenting
utan att ta ställning till det; varje intryck
infogas omedelbart i ett system av något slag,
sammanfattas med andra intryck till ett
komplex, göres till föremål för ett omdöme, får
en viss känsloton, eftersträvas eller stötes bort.
Kort sagt: genom de portar, som äro våra
sinnen, få i normala fall inte vilka intryck
som helst kliva in och slå sig ner i vår själ;
vi omge oss med vittutgrenade
befästningsverk och släppa inte in annat än sådant som
kan assimileras. Tillämpat på Mårten
Tor-pares pastej och liknande litterära företeelser
skulle detta innebära följande: reflexioner
sådana som dessa kunna väl associationsvis
uppträda, men de få — för så vitt det gäller
ett normalt fungerande själsliv — redan i
själva den akt varmed de uppfattas en accent
av oväsentlighet och obehörighet och stötas
tillbaka genom en kraftfull själslig protest.
Dessa processer kunna litterärt återges endast
på ett sätt — genom att föreställningar av
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
