Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Brunngraber, Rudolf, Die Engel in Atlantis - Dacqué, Edgar, Das verlorene Paradies - Ulitz, Amold, Der Gaukler von London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
utläggning av det moderna tidsmedvetandet.
Det ger boken dess betydelse och dess vikt.
Brunngraber är österrikare, och det är
stimulerande att överallt märka i hur hög grad
barocken som andlig och konstnärlig princip
fått leva och förbli skapande i Österrike; det
visar sig i hans roman alltifrån uppläggningen
och ända till berättelsens detaljer. Detta är
nu-tidstradition fattad som vårt eget jags historia.
I detta andliga sammanhang står också en
sådan bok som Edgar DacquÉs ”Das
ver-lorene Paradies. — Zur Seelengeschichte des
Menschen” (Verlag R. Oldenburg, München
1938). Dacqués styrka ligger däri att han ser
på mänsklighetens urmyter och tidigaste sagor
med vetenskapsmannens grundlighet och
samtidigt med diktarens kombinerande fantasi.
Därför förirrar han sig inte in på något
specialgebit, därför söker han alltid efter det
mänskligas syntes. Han klargör, hur vårt
demoniskmagiska arv ännu lever kvar som en återstod
av hedendom i oss, men han anger också hur
det skall övervinnas, när han med övertygande
kraft visar att människans religiösa liv är det
enda hon har av betydelse och värde. 1 denna
mening är mänsklighetens historia, rätt
förstådd, ingenting annat än hennes ansvar
inför Gud. Mer än i de prehistoriska fynden
får han i sagorna nyckeln till urtiden, och
finner så den väg mänskligheten gått och står
i begrepp att gå. Även Dacqué tar ställning
/not hedendomen — i alla dess former — och
för Kristus. Med ”Det förlorade paradiset”
ger den lika ryktbare som omstridde
naturfilosofen sina forskningars rika skörd; man
må ställa sig hur som helst till resultaten —
i det stora hela är hans verk fullt av fruktbara
impulser och värdefulla inblickar i hittills
fördolda sammanhang.
Den moderna människan, omgiven av
makter som hon själv skapat och som vuxit henne
över huvudet, skildrar Arnold Ulitz i en
skrämmande, med gradvis stegrad intensitet
INA SEIDEL
frambesvuren vision i sin roman ”Der Gaukler
von London” (Wilh. Gottl. Korn, Breslau).
Denna Daniel Defoes levnadshistoria är inte
en av de vanliga modebiografierna. Den är
med sina 588 sidor ett enda nödskri, som
pressar sig ur den av sina egna uppfinningar
plågade och förrådda mänsklighetens bröst.
Sedan romanen ”Ararat”, som omkring 1920
med ett enda slag gjorde Arnold Ulitz berömd,
och efter vilken han prövat och sökt sig fram
på många vägar, är detta det starkaste han
gjort. Utsliten, ruinerad, dömd till slav av
det moderna livets chimärer, antingen de nu
heter penningjakt eller politik eller makt — så
lever Daniel Defoè, han som alltid förrådde
sig själv, som fördes till skampålen och kunde
utbyta fängelset mot välstånd genom sitt beslut
att tjäna dem som han hittills hade bekämpat,
därför att de nu fått makten. Vilken labyrint
av förödmjukelser och nederlag, kränkningar
4. — B. L. M. 1939. N.
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
