Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Ulitz, Amold, Der Gaukler von London - Weinheber, Josef, Swischen Göttern und Dämonen - Trakl, Georg, Dichtungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
ARNOLD ULITZ
och dödsfaror! Och ändå har denna
kameleont-artade karaktär, som var den första som
förstod den nya tidens bästa och mest
förnedrande affär och även praktiserade den:
nämligen att ingen karaktär ha, att sälja sig till
den högstbjudande, ändå har han blivit
odödlig, därför att han i sin gränslösa skam över
sig själv och i grämelse över den förrymde
sonen flydde in i drömmen; så uppstod
Robin-son, så mognade han till insikten: ”Ja, det
finns uppenbarelser! Samvetet självt är den
fruktansvärdaste av uppenbarelser. Det är ett
bevis för den osynliga världen, att denna
trumma slår alarm, så mäktigt att intet buller
kan överrösta den, inga mutor tysta ner den.”
Och nu lämnar den gamle Defoè alla sina
rikedomar och söker Gud i fattigdomen, i
avsaknad av allt det som utgör den moderna
människans glans och ära och som samtidigt
är hennes förnedring. En gripande symbol,
full av andlig klarhet och visionär kraft.
Inför liknande själsliga skakningar och
avgöranden står också den så högt erkände
Josef Weinheber. Därför kallar han sin
diktsamling ”Zwischen Göttern und Dämonen”
(Albert Langen-Georg Miiller, München). Alla
hans fyrtio oden är likadant uppbyggda — fyra
strofer bestående av fyra versrader var. Genom
denna pelarhall kommer han så till slutet:
”Nicht vom Brote allein — es lebt vom Traume
der Mensch. — Es ist Traum das Unsre, und
stärker — als die Tat, die ihm willig
nach-folgt.” Högtidliga och tunga ekar Josef
Wein-hebers steg. Lyrikern har här nästan helt blivit
en präst som tyglar demonerna,
självförglöm-mande offrar till gudarna (bara en gång
tilllåter han sig det annars i lyriken så vanliga
”jag”), och som fullt medvetet drar sig undan
i helgelsens avskildhet från det tillbedjande
folket. Ty just detta är vad diktaren
Weinheber vet och förkunnar: att det måste finnas
gudar över människorna, annars sjunker de
ner i det meningslösa, och just därför behöver
jordvarelsen vördnad och en känsla av något
upphöjt. Weinheber skänker detta med fulla
händer.
Bland Weinhebers poetiska anor är
Hölder-Jin, Plåten, Rilke (i hans senare diktning) de
man först kommer att tänka på, men också
diktaren Georg Trakl, som stupade alldeles
i krigets början 1914 — i viss mening
utplånades han av sin förtvivlan över Västerlandets
begynnande kollaps. Nu har en ny upplaga
givits ut av hans dikter (hos Otto Muller,
Salzburg) under titeln ”Dichtungen”. Hur
gripande att åter höra dessa dikter! Ännu en
gång känner man: Trakls mun talar inte så
som man annars talar om ting, utan ur tingen
själva. De träder fram inför oss, men
förändrade, avklädda alla brokiga jordiska höljen;
ensamma och frysande stiger de mot det
själsligas tunna luft. Redan under fredsåren, och
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
