Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Jünger, Ernst, Das abenteuerliche Herz - Hausmann, Manfred, Jahre des Lebens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
soldatens synvinkel. Ty Ernst Jünger är en
diktare som ger tingen gestalt. Han får inte
sättas i jämbredd med en slagordslitteratör.
Han, som djupt i sitt innersta har gripits av
kriget, kommer inte loss därifrån. Hans tanke
betyder alltid krig mot någon tänkt fiende,
men ändå skriver han den bästa nutida tyska
prosa. Detta kommer allra tydligast till synes
i hans bok ”Das abenteuerliche Herz”, som
i väsentligt förändrad ny upplaga utkommit
på Hanseatische Verlagsanstalt, Hamburg. Det
är betraktelser av den mest olika art, från de
mest skilda länder och skrivna under de mest
olika impulser och intryck — man skulle
kunna säga en andens dagbok i livets
skyttegrav. Ernst Jünger är inte på jakt efter
isolerade och styckade sanningar utan efter det
betydelsefulla sammanhanget. Såsom en ur
krigsgenerationen, vilken inte vänder blicken
bort från det motbjudande i människonaturen,
är han välbekant inte bara med de mångas
marschsteg utan också med den enskildes mod
och därmed även makt, den makt, som stannar
på sin post, också när den ter sig förlorad:
”Die stellvertretende Kraft des Einzelnen
kann ungeheuer sein; und die Geschichte kennt
Prozesse, bei denen, wenn Millionen
schwei-gen, ein guter Zeuge das Urteil wenden kann.”
Dem som i likhet med Spengler i
människan endast ser ett rovdjur med
rovdjursmoral ger Ernst Jünger det klargörande svaret:
”Människan är i alla fall något mer än ett
rovdjur, nämligen rovdjurets herre.” Ett ord
som för resten också säger mycket om Ernst
Jünger själv — ty det är vad han är: en herre,
med sina förtjänster, med sin begränsning,
men en herre. Han är som en bergsman, som
djupt under jorden hamrar ut guld ur stenen.
Tvärsigenom aningar och drömmar kämpar
han sig fram till andligt avgörande och andligt
ansvar och därmed fram till människan själv
och hennes seger över allt lågt och grumligt.
RUDOLF KASSNER
Till samma generation av nu ungefär
fyrtioåriga diktare hör också Manfred Hausmann,
den generation som till läromästare hade å ena
sidan kriget, å andra sidan Knut Hamsun,
varvid man för Hausmanns vidkommande mindre
får tänka på Hamsuns rustika sida, ”Markens
gröda”, än på vagabonderiet i andra av hans
verk, från ”Pan” till ”August
världsomsegla-ren”. Så handlar till exempel Manfred
Hausmanns första roman om en vagabond vid
namn Lampioon, som, enligt bokens namn,
kysste flickor och unga björkar. Och sådan
har Hausmann förblivit: en ungdomlig
svär-mare, full av barnsligheter och av en
romantik som ibland är kostym men som för det
mesta sitter djupt i honom. Nu lägger han fram
sin första diktsamling: ”Jahre des Lebens”
(Verlag S. Fischer, Berlin). Också här är han
den blide ynglingen Abel, som går för sig
själv och spelar munspel, medan ovädret rasar
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
