Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Hausmann, Manfred, Jahre des Lebens - Kassner, Rudolf, Buch der Erinnerung - Peterich, Eckart, Kleine Mythologie - Schneider, Wilhelm, Ehrfurcht vor dem deutschen Wort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
omkring honom. Kring den råa verkligheten
klänger veka drömmerier, förälskad och
svår-modig ungdom musicerar, också kriget
blandar sina mörka trumvirvlar med ljudet av
violin och cymbal — ofta är det unga kvinnor
som talar i hans poesi: en bruds eller en ensam
flickas monolog. Och i årstidernas rytmik hör
Hausmann den melodien: ”Ich will nicht mich,
Ich will das All.”
Med Rudolf Kassners ”Buch der
Erinne-rung” (Insel Verlag, Leipzig) passerar vi den
bro som anden slår mellan det förgångna och
det nuvarande. Rudolf Kassner är en
utomordentlig diktarfilosof; båda elementen har
hos honom smält samman på ett så egenartat
sätt att man för att finna något liknande måste
gå tillbaka till de grekiska tänkarna. I denna
hans sista bok, som han bygger på omedelbara
intryck från en resa till Nordafrika, Indien
och Turkestan, skildrar han sin egen inre
utvecklings — och därmed de sista femtio
årens — viktigaste faser. Jag tror inte att
man överdriver om man säger, att vi med
detta slags självbiografi också får den klassiska
biografien över en epok, som såg
individualismen triumfera på alla det europeiska livets
områden, till dess därefter ett långsamt
förvissnande satte in, som under krigsåren
övergick till ett snabbt döende. Med den inre
klarsyn som är karakteristisk för honom ser
Kassner som individualismens tragiska skuld att
den suddade ut alla andliga och själsliga
gränsmärken, så att den varken ville eller
kunde fixera individualiteten; natur och
skådespeleri gick över i varandra. Kassner har stått
nära många av denna tids betydande
personligheter och skildrar dem i mästerliga porträtt,
som erinrar om Holbeins klara men ändå
färgrika linjekonst. Så levandegör han Dilthey,
Treitschke, Hermann Grimm, Stefan George,
Rilke, Hofmannsthal, Frank Wedekind,
Houston Stewart Chamberlain och Maeterlinck.
”Buch der Erinnerung” visar oss också Rudolf
Kassner som en av de i vår tid sällsynta
människor som mitt i Västerlandets anarki på
andens väg vill återställa måtta och ordning.
Till slut vill jag nämna två böcker, där
kunskap, framställning och syftning direkt kan
omsättas i det nyttiga, brukbara, det
didaktiska, om man så vill. Den ena är Eckart
Peterichs ”Kleine Mythologie; Die Götter
und Helden der Germanen” (Societäts-Verlag,
Frankfurt am Main). Peterich, som är en stor
kännare av alla mytologier, även den grekiska,
anknyter här till Jacob Grimms arbete i
avsikt att popularisera allt det som hos
Grimm och hans vetenskapliga efterkommande
bara blivit arkeologi och fornkunskap och
därmed ge det nytt liv. Den saken lyckas Peterich
utomordentligt med; han öser ur den
skandinaviska traditionen och ur den tyska och
samlar alla element i en den forngermanska
tankens världsbild, som är lika omfattande
som knapp; han tar avstånd från den
fras-rikt patetiska stil, som annars brukar göra sig
bred på dessa gebit, och går tillbaka till de
oförfalskade källorna.
Den friska, medryckande aktualiteten i
Wilhelm Schneiders bok ”Ehrfurcht vor dem
deutschen Wort” (Herder & Co
Verlagsbuch-handlung, Freiburg im Breisgau) beror på den
frejdighet varmed den är skriven. Ständigt på
nytt konstaterar man, vare sig Schneider
utgår från språkets uppkomst eller från det inre
sambandet mellan tanke och språk, eller han för
en in i en diktares stil och därmed i läsandets
konst, eller han eftersträvar att skola
tänkandet. för att därigenom föra vardagsspråket
fram till största möjliga klarhet — ständigt
konstaterar man med glädje att Wilhelm Schneider
gör mer än undervisar, han entusiasmerar. Han
uppfostrar oss att se det tyska ordet som det
bästa uttrycket för tysk kultur och vörda det.
Det är folkbildning i högsta mening som här ges.
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
