Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Litterärt New Yorkbrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
LITTERÄRT
NEW YORKBREV
1.
New York april 1939.
Ordet kultur kan icke översättas till engelska
och ännu mindre till amerikanska. Kulturliv
och kulturpersonligheter är begrepp, som icke
existerar på samma sätt som i Sverige.
Affärslivets män spelar här i det allmänna
medvetandet en mycket större roll än kulturlivets.
Det är redan påfallande, hur svårt det är
att i Amerika finna en god bokhandel, och
chefen för Harpers förlag, Cass Canfield,
försäkrar mig, att det i hela Amerika
existerar på sin höjd trehundra verkligt goda
boklådor. Går man i New York in hos Brentanos
berömda bokhandel vid femte avenyen, så blir
man till att börja med ganska imponerad av
alla de olika borden med väl textade
rubriker för skönlitteratur, resor, teater, kritik etc.
Men försöker man orientera sig, blir man
snart besviken. För det första är diskarna
överlastade med sekunda litteratur — för
övrigt ofta i förbluffande dåligt tryck och
med estetiskt jämmerliga omslag. För det
andra visar det sig, att det icke existerar
någon klar gräns mellan usel litteratur och
god. Bokhandlaren själv är alldeles utan
normer och sticker urskillningslöst i handen på
besökaren vad som ligger närmast. Men det
egendomligaste är, att bokhandlaren själv
saknar all överblick över det värdefulla i de
senare årens litteratur. Han kan överhuvud
endast med svårighet erinra sig, vilka böcker
det var som lästes för två år sedan! Och
naturligtvis får man inte — som i våra
hederliga svenska sortimentsbokhandlar — vänta sig
att finna något allsidigt lager av äldre litteratur.
Endast nyheterna är omedelbart tillgängliga.
Att det är så svårt att få en överblick över
den litterära situationen i Amerika, beror
också på kritiken. Det har under senare år i
Europa uppkommit ett slags respekt för den
amerikanska litteraturkritiken, som är
särdeles illa motiverad. De ledande kritikerna i
dagspressen är nästan utan undantag
skribenter av en så låg klass, att de aldrig skulle
kunna drömma om att få någonting tryckt i
en svensk eller fransk tidning. De har för
länge sedan drunknat i bokfloden, de nöjer
sig med att så fort som möjligt leverera ett
slags ”first reader”-referat, och de saknar
genom sin okunnighet om europeisk
litteratur, sin brist på kritiska normer samt
avsaknaden av en nationell litterär tradition i regel
alla möjligheter att pressa fram ett
någorlunda sakligt omdöme. De ynkligaste
fäsör-verk presenteras här med alldeles samma
super-lativer som Roger Martin du Gards ”Les
Thi-bault”, som just utkommit i ett väldigt band
(briljant översatt av Stuart Gilbert,
Joyce-specialisten i Paris). Det är endast
undantagsvis man träffar rätt, som när Charles
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
