Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandgren, Gustav, Människor och drömmar, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Levande noveller
GUSTAV SANDGREN: Människor och
drömmar. Bonniers. 5: 50.
Gustav Sandgren har nu givit ut tio böcker.
Åtminstone ett par av dem är i sin art
utmärkta (”Ett fönster mot söder”,
”Skym-ningssagor”) och de övriga rymmer ofta
inslag av intresse. Även när Sandgren alldeles
misslyckas brukar begåvningen skymta fram.
Han äger verkligen en bisarr, fantasiåder och
en spontan lyrisk ingivelse; han är spekulativ
och rör sig i ett vimmel av hugskott. Det
lekfullt graciösa tankebroderiet är inte sällan det
bästa i hans böcker, medan själva
livsskild-ringen gärna blir alltför fragmentarisk,
stannar vid skiss och kontur. Hans skrivsätt är
överhuvud flyktigt och fladdrigt, med ett drag
av snabb inspiration eller tillfällighet. Faran
för honom är lättheten, som kommer honom
att sväva ut i substanslös ordmusik och
romantisk idéflykt. Han betraktar sig gärna
med understruken sorglöshet som en ung
spelman på jorden, fri mitt i fattigdomen,
lyckligt oavhängig av alla sammanhang. Men hans
fiol är i själva verket sprucken liksom alla
romantiska instrument i våra dagar; han
dras ständigt till realism och realiteter:
verklikheten skorrar igenom musiken och effekten
kan bli rätt olustig. Först i ”Skymningssagor”
tycktes Sandgren ha funnit ett plan mitt
emellan fantasi och verklighet som passade honom
och befriade hans diktarbegåvning.
Hans nya noveller i ”Människor och
dröin-mar” fortsätter dock inte på sagolinjen; i
stället återknyter de till verklighetsmotiven i
den självbiografiskt färgade
fattigdomsskild-ringen ”Du bittra bröd”. Men fantasiens
frigörelse har resulterat i mogen, avvägd
konstnärlighet, befriad från romantisk kramp.
Verklighetsmotiv och fantasisyn skär sig ej,
utan bildar en osökt, organisk helhet. Dessa
till uppläggningen så anspråkslösa berättelser
är ovanligt äkta och friska. De är folkliga på
ett sant och riktigt sätt; det lyser om dem av
naturglädje och verklighetslust, det klingar av
yxhugg i vinterskog och hammarslag vid
forsar. Helt övertygande ger de några öden och
människokonturer samtidigt som författarens
eget porträtt tecknas genom träffande
antyd
ningar. Det är han som uppfattar och
återger, men han är inte hjälten i historierna;
han är den olike, men utan all förhävelse. I
stället har han på ett verkningsfullt sätt gjort
historier och figurer till ett slags kritik av
sig själv, bokbildningens och det intellektuella
kulturmedvetandets representant.
I berättelsen om den blinde byskomakaren
har Sandgrens naturuppfattning förenats med
intuitiv inlevelse i den blindes värld. Denne
blinde förnimmer skuggan från en vägg,
urskiljer vägen genom dess tystnad och
uppfattar naturen som olika sus från träd,
gräs och insekter, med vars hjälp han kan
orientera sig som i ett helt påtagligt landskap.
Han förstår bara inte att suset inte är synligt
för de seende: som långa, mjuka trådar eller
en fin väv. Månen med dess återsken, dess
av- och tilltagande, kan han heller inte förstå
och inte uppfatta; men åskan föreställer hän
sig som något av det vackraste som finns, ett
slags himmelskt sammanstörtande. Det är
kusligt med honom, den blinde skomakaren; när
han ibland sitter ensam mitt om natten i den
mörka verkstaden och arbetar med sällsam
snabbhet. Det är rörande med honom när han
förälskar sig i traktens vackraste kvinnoröst,
som tillhör en halt och ful kvinna. Av
byskvallret förmås hon också snart att stänga
sitt fönster, dit han så gärna styr stegen.
"Järnkroken” ger en kraftfull bild av en
bygdens supige slagskämpe och förförare,
som flyr sin egen tankeförmåga, föraktar allt
slags liv i andra hand och liksom i trotsig
desperation griper efter idel våldsamma
fysiska upplevelser. Han blir tragisk emedan
just de värdefulla egenskaperna driver honom
till självförstörelse, emedan det som är
riktigt i hans uppfattning intrasslats i hopplösa
misstag. ”Nattskift” handlar om några
arbetare på en ännu orationaliserad
chokladfabrik, vilka också hlir lidande genom olika
slags misstag. En försöker förena
pingströrelsens extas med kärleken till en kvinna,
en dras med ett monomant intresse för
Strindbergs livssvårigheter, en tror sig kunna skölja
bort sin lungsot med vatten, en som är stolt
över sin framgång hos kvinnor stupar på en
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
