Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundström, Helmer, Detta är mitt land, anmäld av Johannes Edfelt - Brenner, Arvid, En dag som andra, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
mycket angenämare är den överraskning,
denne poet med sin senaste diktsamling,
”Detta är mitt land”, bereder läsaren. Hans
vers har fått färg och kontur: dess
kännemärke är numera en sanningskär realism,
som likväl inte utesluter ett lyriskt vibrato.
Samlingens utan gensägelse originellaste lyrik
är den, som handlar om nordsvenska bygder,
om lappmarken och dess fattiga befolkning,
som så sällan får en talesman bland svenska
poeter. Man har härvidlag inte att göra med
det slags sirapssöt och förljugen
hembygds-lyrik, vars ymniga förekomst varit ett så
nedslående svenskt faktum; man konfronteras i
stället med en verskonst, som strävar efter att
i strama strofer utsäga något väsentligt om
en hel landsändas vardagsliv. När Helmer
Grundström i en dikt ger ett porträtt av tre
norrländska fattigbor, kommer han inte
avslutningsvis med en karamelldevis eller en
gudsnådlig hänvisning till dygderna
fridsamhet och förnöjsamhet; nej, det heter i stället
med äkta realism:
Och skogarna sjunga
långt borta ifrån
om livsdagar tunga
och skulder och lån.
Helmer Grundström har väl till läromästare
haft Dan Anderson (vars skogsromantik han
likväl inte i nämnvärd grad är bekajad med),
och säkerligen har han också lärt en hel del
om pregnant verskonst hos Nils Ferlin. Detta
hindrar emellertid inte, att man alldeles
tydligt kan höra hans egen ton i dessa kärva
och korthuggna bilder från svenska
utmarker. Här ett av poetens verkningsfulla lyriska
träsnitt, uppdraget med få men karaktärsfulla
linjer:
Dragspelet brummar; dansen går.
Enok bak gärdsgårn står.
Med armarna hårt om Algots hals
dansar Selina vals.
Algot sträcker sig kavat.
Enok är blind av hat.
Och vilt, med dragen morakniv,
släcker han Algots liv.
Den kärlekspoesi som häftet rymmer
förmår inte på samma sätt väcka intresset som
sådana folkliga ballader och visor. Poeten har
lätt för att falla in i deklamatoriska tongångar
(sviten ”Minnesalbum” är ett ganska
avskräckande exempel på detta lyte), men i sina
idédikter får han stundom en klang av segt
trots, som kan vara gripande nog. Följande
”Kopparsång” må ge besked därom:
Låt blästern gå
och hammarn slå!
Mitt sönderstungna hjärta
skall hamras ut i smärta.
Av släggans fall
till hård metall
det bultas skall med tiden
tills dag det är för striden.
Och när det så
har dragits på
ett kopparsvetsat pansar,
kom död, kom spjut och lansar!
Johannes Edfelt
En berättelse ur
vardagslivet
ARVID BRENNER: En dag som andra.
Tiden. 5: 75.
Arvid Brenner visade redan med sin tredje
bok, romanen ”Ny vardag”, att han var en
författare att på allvar räkna med, en man
med en egen, i all sin lågmäldhet intensiv och
genomträngande röst. Samtidigt hade han
som emigrant alldeles säregna psykologiska
förutsättningar att fördomsfritt penetrera
vissa svenska samhällsskikt. Hans satir var av
det verkligt drabbande slaget: svensk
självgodhet, tjock borgerlig instängdhet, massiva
stockholmska fördomar bedömde denne man
på ett slående klokt och riktigt sätt.
Sin nya roman, ”En dag som andra”, har
Arvid Brenner komponerat som ett tvärsnitt
genom stockholmsk borgerlighet. Det är
många människor och öden som passera revy,
men alla äro de i ett eller annat avseende
inflätade i varandra — genom blodets eller
kärlekens, genom föraktets eller hatets eller
genom den gråa vanans alla band.
Omständligt, intresserat, med den sanne författarens
människoupptagenhet följer Brenner dessa
individers vandring, avslöjar dem i
blixtbelysning eller söker med ljus och lykta följa
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
