Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brenner, Arvid, En dag som andra, anmäld av Johannes Edfelt - Lindström, Susanne, Stilleben med citroner, anmäld av Johannes Edfelt - Ekman, Ernst L., Kontor, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
dem tillbaka till det förgångna för att finna
förklaringen till deras nuvarande människa.
Denna tålmodiga och med fina instrument
utförda dissektion väcker vårt intresse: dessa
vardagsmänniskor bli på ett särskilt sätt
levande för oss. Där är Jenny, som offrat hela
sin naturliga livsglädje för att vara sin
huvudsakligen inbillningssjuke och livsoduglige
man till lags, sedan han flytt in i krämpornas
värld av rädsla för det brutala livet; där är
den unga och intagande Barbro med sin
A. B. F.-idealism; där är den under ytan
splittrade läkaren Sven Cartelius och hans
emigranthustru Irene, vilkas äktenskap håller
på att förvittra och gå itu. Och där är den
stryktäcke brodern Robert Cartelius, den
opportunistiske tidningskorrespondenten med
sitt eviga underlägsenhetskomplex, draperat i
sterila drömmar om stålhård makt. Det är en
typ, så på kornet tagen, att man gläder sig åt
ett perfekt människoporträtt.
Fördelningen av ljus och skugga över de
individer, Brenner framför på scenen, är
livets egen: han gör ingenting för att förstora
eller förminska; han använder aldrig
karikatyristens metod. Denna realistiska balans ger
Arvid Brenners prosaskapelser deras
tillförlitlighet och pondus.
Vi ha i svensk litteratur gott om första
fioler, som kunna blända och omedelbart
fascinera. Vederhäftighet är ett ord av föga
suggestiv klang och karaktär. Men det är i
alla fall det ord man osökt förbinder med
Arvid Brenners författarskap, inte minst
sådant det uppenbarar sig i sin senaste fas i
och med denna krönika från en närbelägen
vardag. Johannes Edfelt
Kalejdoskop
SUSANNE LINDSTRÖM: Stilleben med
citroner. Bonniers. 2: 75.
En och annan kanske drar sig till minnes
ett litet dikthäfte med titeln ”Dagar” som
utkom häromåret. Det skulle i så fall vara för
den flärdfritt uppriktiga tonen och det i all
sin spleen intagande leende, man tyckte sig
skymta bakom tusandjäkla gester och
desperata grimaser. Häftet bar namnet på en
debutant, Susanne Lindström, som nu har funnit
tiden inne att än en gång påminna om sin
existens, denna gång med ett tunt häfte prosa.
Det är inte gott att redogöra för innehållet
i dessa croquiser och antydande utkast, som
väl snarast vilja formulera en livsstämning,
än vemodigt, än spydigt, än flickaktigt
förnumstigt, än verkligen mättat med erfarenhet.
Boken bär ett motto, som till upphovsman har
André Gide. Det är så klokt i sin måttfulla
stringens, att det inte ens skulle ha missprytt
en sida hos Montaigne: ”Idealet är att inte
vara värd mer än man ger sig ut för och inte
ge sig ut för mer än man är värd.” Detta ideal
av hållning kan man verkligen säga, att
författarinnan närmar sig i den attityd, hon visar
i dessa arabesker på prosa. Den inledande
nyckfulla och bisarra skildring, som gett häftet
dess titel (därför att det nu en gång ska ha
en titel), är visserligen mer utspekulerad än
självfallet underfundig. Vad man minns längst
är tonen av vemodig undran över klyftan
mellan verklighet och illusion: denne
handelsresande och dagdrömmande odåga har inte
fått många tydliga konturer; vad man till slut
minns av detta prosastycke är hans vingklippta
fantasier om att förverkliga sig själv i
författarskap.
Större behållning har man emellertid av de
två graciösa skildringar, som avsluta boken:
”Att begära så mycket mera och nöja sig med
så mycket mindre” och ”Aftonbön”. Också de
äro variationer över temat verklighet och
illusion, och i all sin franka uppriktighet ha de
en doft och en dager, som säger oss, att deras
författarinna verkligen är ett stycke av en poet.
Johannes Edfelt
Att göra gott
ERNST L. EKMAN: Kontor. Bonniers. 6: 50.
Det är ganska svårt att komma underfund
med, vad Ernst L. Ekman egentligen har haft
för avsikt med sin nya roman. Efter de första
kapitlen tror man, att han velat slå ett slag
för social rättvisa åt en samhällsgrupp, som
inom sig rymmer stora delar av städernas
befolkning, men som i kampen om ekonomiska
fördelar kommit i ett undanskjutet läge på
grund av inre heterogenitet och brist på en
utåt enande kraft. När man lägger ifrån sig
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
