Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heller, Frank, Från Jupiter till Pallas, anmäld av Thure Nyman - Mahrt, Haakon Bugge, Trolltagen, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Från Bosarp till Bukarest
FRANK HELLER: Från Jupiter till Pallas.
Bonniers. 5: 50.
Att Gunnar Serner varit ett ovanligt
fantasi-begåvat barn, har säkerligen ingen som stiftat
bekantskap med Frank Hellers böcker
betvivlat. Till yttermera visso publicerar författaren
i sin senaste bok valda delar av sitt alter egos
förstlingsverk i den äventyrliga genren, en
julesverneiad författad vid nio års ålder i
Bosarps prästgård i Skåne. Han gör det med
tydlig stolthet och förtjusning, och läsaren
delar oreserverat hans beundran för
nio-åringens stavnings- och notprestationer. Det
sinne för vetenskaplig exakthet och
otvetydig formulering som redan utmärker dennes
alster, återfinnes i författarens senare
produktion, och det kan befaras, att kandidat
Serner hade hamnat i en filologisk professur,
om han inte vid den avgörande tidpunkten
beslutat sig för att bli Frank Heller. Svensk
litteratur skulle i så fall ha varit en smula
fattigare. Under en period då psykologisk
realism och vardagsmiljö haft högkonjunktur,
har Frank Heller på sitt sätt hävdat fantasiens
och det ovanligas rätt i litteraturen. Han
håller sig alltid i utkanterna av det
konventionella och vedertagna, men han gör det inte
enbart för att förbluffa. Ofta för att inte säga
oftast har han ett bestämt syfte därmed, det
kan sedan vara av estetisk, filosofisk eller
moralisk art. Därför är det nästan alltid
stimulerande att läsa Frank Heller, en
stimulans av liknande art som den man erfor vid
läsningen av Jules Verne. Det var inte
meningen att man skulle ta ingenjör Rob ur på
fullt allvar, men det gav i alla fall en
tankeställare. Frank Heller erkänner den
tacksamhetsskuld vari nioåringen stod till den franske
författaren, och att han alltjämt har bevarat
det kosmologiska intresse som bekantskapen
med denne inplantade, bevisar han även i den
föreliggande samlingen (”Innan månaderna
började”, ”Sfärernas harmoni”). Den
innehåller åtskilliga bagateller, men författarens
kombinationsförmåga, stilkänsla och
kunskapsrikedom på de mest skilda områden
förnekar sig inte heller här. Thure Nyman
Målerisk nevros
HAAKON BUGGE MAHRT: Trolltagen.
Översättning av Henry Peter Matthis.
Bonniers. 5: 50.
Med Bugge Mahrt har Norge fått ännu en
bra berättare. Han påminner om både Omre
och Gunnar Larsen, som han väl dock ännu
inte kan jämställas med. Han ser och återgår
med färgklar omedelbarhet, hans
romankapitel är inte så lite av målningar, där
människor och natur uppfattats som motiv för
effektfulla kompositioner. Han driver gärna
upp koloriten i sina scener och laddar dem med
stämningssymbolik. Han kan ibland gripa till
ganska utspekulerade arrangemang, som
tydligen är psykoanalytiskt inspirerade och sedan
iscensatta med oförfärad modern
impressionism. Den omgivande världen lever för honom
som konstnär, men han vill därutöver också
ställa människor i givande, avslöjande,
belä-rande belysning.
”Trolltagen” rymmer en nevrosstudie,
plau-sibel nog i och för sig, men framställd på ett
ofta nästan filmromantiskt tillspetsat sätt.
Historien rör sig närmast om tre personer,
en läkare, en redaktör och dennes dotter. Den
upprullas baklänges för att ge författaren
möjlighet till suggestiva antydningar och
perspektivförskjutningar. Doktor Dahl beger sig
upp i fjällen, frikänd från ansvar för att ha
vållat annans död; och upplevelserna förföljer
honom som vålnader där uppe i den tysta
snövärlden. En ung kvinna hade gripits av
förlamning i armen, ett tydligt nevrosfall, som
han dock förgäves sökte komma till rätta med.
Vid ett experiment med narkos avled hon
plötsligt och oförutsett.
Sedan kommer hennes fader, redaktören:
ett porträtt i sin prydno av en hänsynslös
maktsträvare. Under en skogspromenad där
allt blir till kusliga varsel i hans uppjagade
sinnestillstånd får man även nödiga återblickar
på familjelivet: hustrun som dukat under för
hans sadistiska förtryck, dottern som låtit sig
formas till hans ideal, fogligt förståndig och
ytterligt ren. Men detta med armen?
Hon gör en resa i Italien på egen hand,
varvid hon tränger undan tanken på fadern
och följer sin lust att måla i stället för att
konstväva. Hon träffar en man som säger sig
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
