Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munch-Petersen, Gustaf, Udvalgte Digte, anmäld av Artur Lundkvist - Nicolson, Harold, Diplomacy, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
underligt talende floder,
som føder skovene
og fylder dem med svar
och
bjærge af sovende mænd
med røde brændende sanser
imellem sig som baal.
Man finner även dikter av suggestiv
symbolistisk art:
himlens sæd rinder gennem
alle tage —
bag døren, hvor den
store kærlighed sover,
hører jeg uden at lytte
de store fugles hvisken
om duftløse vidunderlige
blomster —
hver ild er
død —, og
de hvide sletter trykker
al vind indtil sig
i voldsom søvn —
sjakalerne holder vejret
stirrende mod himlen
med blinde øjne —
ingen smiler —
ingen spejle dugges —
Han målar inga idyller, ingen förnöjsamt
vilande värld med människor, ting och
landskap i harmonisk samstämmighet; hans
naturskildring stannar vid en snabb kontur, klar
och full av rörelse:
viben skriger
en cirkel sort
skriger en kurve hvid
i luften —
saltengen dre jer sig
grøn-graa vaad
med et lukket æg
i midten —-
I grunden pendlar han ständigt mellan
övermodet och ångesten, mellan segrarattityden och
nederlagskänslan. Han är inte bara hjälten,
han är också flyktingen som söker en
tillflyktsort, den förlorade sonen vars vilsenhet är
nödvändig, den unge martyren av vilken offret
kräves. Kriget inger honom tvivel på den inre
röst han följt, han känner den ruvande döden
omkring sig, oroas av det tvång, det tryck han
förnimmer: ”verden spænder mig i en
klæd-ning som aldrig var min”. Men det broderskap
han diktar om till slut är upplevt, inte bara
tänkt, och det ger makt åt de enkla orden:
dybt i nødens grave
brænder evig sandhed,
selv paa livets bund
bliver løgnen aldrig ild,
selv i skændselens dynd
gløder menskets lov
ufattelig som gud —
Artur Lundkvist
Handbok för diplomater
HAROLD NICOLSON: Diplomacy. Thornton
Butterworth. London 1939. 5 s.
Avsikten med Harold Nicolsons senaste
bok är väl egentligen att ge en handledning
åt de unga herrar, som önska inträda i
brittisk diplomatisk tjänst. Men naturligtvis ger
författaren mycket mer än en översikt av
löneförmåner, karriärmöjligheter och
teoretiska fordringar. Harold Nicolsons nya arbete
är först och främst en mycket stimulerande
och spirituell studie i modern diplomati med
vida historiska utblickar och med blicken
öppen för dagens konkreta problem. Därför
har hans bok något att säga alla dem som är
intresserade av vår tids stora utrikespolitiska
frågor, även om den helt naturligt i första
rummet anlägger den rent tekniska aspekten.
Det roligaste och mest givande är
säkerligen Nicolsons kvicka och träffsäkra
analyser av de olika stormakternas diplomati. Den
brittiska står naturligtvis hans hjärta närmast,
men han godtar den ingalunda okritiskt. När
den brittiska diplomatin är som bäst,
förklarar Nicolson, är den en köpmannakonst och
dess framgångar kan förklaras med att den
”är baserad på sunda affärsprinciper, det vill
säga moderation, öppet spel, förmåga att ta
skäl och ge kredit, sinne för kompromisser
och misstro till alla sensationella
ytterlighets-åtgärder”. Mot dessa förtjänster står, att
Foreign Office traditionellt önskar
”optimistiska” ambassadörer och att de sändebud som
alltför ofta skickar ”pessimistiska” dépècher
betraktas med utpräglad misstro som varande
”obalanserade” och ”neurotiska”, hur
realistiskt de än återgett stämningarna i det land,
där de är ackrediterade.
Med Harold Nicolsons starka franska
orientering är det naturligt, att han i många
av
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
