Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katz, David, Människor och djur, anmäld av Gunnar Brandell - Fangen, Ronald, Kristendomen och vår tid, anmäld av Gustaf Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
allsidig framställning som Katz’ måste komma
att innehålla saker och ting av intresse för
litet var. Djurvännen kan sålunda ta fasta på
den rad av undersökningar som utgått från
Köhlers berömda chimpansiakttagelser och
som med full tydlighet ådagalägga, att djuren
ibland äro mäktiga en viss insikt, det vill säga
kunna lösa ett för dem nytt problem utan att
slumpen kommer dem till hjälp.
Sociologen får också sitt. Det visar sig att
hönsgården nu för honom blivit ett nästan
tacksammare studieobjekt än myrstacken, sedan
omfattande undersökningar gjorts av
hönssamhällets struktur. Det finns i varje hönsgård
en så kallad hackordning, det vill säga varje
höna är herre över sin stackare. En roande
iakttagelse är att denna hackordning inte
nödvändigt behöver vara rätlinjig utan mycket väl
kan gå i cirkel, så att hönan A hackar hönan
B, denna hönan C, men C i sin tur A.
Inte heller den som söker tillvarons mystik
blir lottlös, ty fåglarnas otroliga
orienterings-förmåga är inte det enda fall, där Katz — om
än med vetenskaplig motvilja — måste lämna
ifrån sig fakta oförklarade.
Katz är vetenskapsman och han anstränger
sig inte att framhäva det uppseendeväckande
på bekostnad av sådant som verkar självklart.
Den som strävar att överväldiga sina läsare
bryr sig inte om att slå fast slutsatser som
dessa: ”Djur som äro mycket törstiga men
föga hungriga reagera mycket starkt för
vatten. Djur som äro hungriga men föga törstiga
reagera mycket starkt för mat.” Det kan tyckas
möjligt att räkna ut sådant professor Katz’
hjälp förutan; men å andra sidan kan det vara
rimligt att ordentligt bestämma även det
självklara för att sedan så mycket säkrare kunna
avgränsa räckvidden för de överraskande
iakttagelserna — och sådana finns det gott om.
Gunnar Brandell
Kristendomen och tiden
RONALD FANGEN: Kristendomen och vår
tid. Bonniers. 5: 25.
Det står ingenting direkt om
oxfordrörel-sen i Ronald Fangens sista bok, men allt vad
han har att säga får färg och prägel av den
religiösa upplevelse, som mötet med oxford
utlöst hos honom. Att hans upplevelse av
kristendomen varit djup och äkta — därom
blir läsaren snart övertygad. Här talar en
man, som verkligen vet vad religion är. Det
tycks annars inte finnas så många som veta
det nu för tiden. Max Scheler liknar
religionen vid en värdefull instinkt, som är stadd i
utdöende. Man är frestad att ge honom rätt,
när man tänker på de angrepp och den kritik,
som från alla möjliga håll riktats mot
religionen. Vad kritikerna i allmänhet glömma, är
att religionen är en specifik livsform, som
inte är tillgänglig för kritik från icke-religiösa
synpunkter, lika litet som t. ex. konst får
bedömas från utomestetiska synpunkter.
Alltför lätt förbiser man, att begrepp som ”synd”,
”nåd” och ”försoning” äro religiöst
förankrade och förutsätta religiös tro. ”Innan man
har kommit till tro, är alltsammans
meningslöst tal, dårskap, nonsens”, säger Fangen
mycket riktigt.
”Kristendomen och vår tid” är nu ett
försök att ”utifrån kristendomen ta upp olika
tidsfenomen”; författaren har skrivit för att
komma underfund med vad han ”som kristen
anser och kan anse om tidens problem”. Bland
de uppsatser och tal boken innehåller, är det
särskilt två, som äro av så aktuellt intresse
och äro så klargörande, att man bara för
deras skull önskar den i handen på var och
en som känner behov av klarhet och
överblick över vad som sker i samtiden. Dessa två
kapitel behandla nationalsocialismen och
kommunismen.
Liksom F. A. Voigt betraktar Fangen
nationalsocialismen och kommunismen som
religionssurrogat, som två försök att skapa
världsliga, politiska frälsningsreligioner. Här
finns både frälsare, dogmatik, moral och
eskatologi — alltsammans dock tyvärr av den
beskaffenheten, att det är ett slag i ansiktet
på verklig kultur och religion.
I sin analys av nationalsocialismen påpekar
Fangen, att nazisterna själva och deras
anhängare i andra länder ofta försöka försvara
nazismen med ett moraliskt resonemang. De
peka på det förfall som rådde i Tyskland före
Hitler och jämföra det med Tyskland av i
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
