Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kihlbom, Asta, England av i dag, anmäld av Åke Thulstrup - Armstrong, Hamilton Fish, München — början till slutet, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
grad en enhetlig särprägel både i fråga om
fysiska och — särskilt — psykiska drag.” Det
är ”en smaksak”, menar författarinnan, om
man vill betrakta denna yttre och inre
enhetlighet som en produkt av historiska, kulturella
och klimatiska faktorer eller som ett resultat
av rasblandningen.
Vad menas med keltisk, respektive germansk
ras, och med keltiska, respektive germanska
”rasdrag”? För min del trodde jag, att några
sådana raser och några sådana rasdrag inte
fanns, och jag hade väntat att en så
skarpsinnig skribent som författarinnan till
”England av i dag” inte skulle nöja sig med att helt
objektivt omnämna teorien om den engelska
”nationalkaraktärens” poetiska ådra som ett
speciellt keltiskt drag (sid. 5). Ett kategoriskt
utdömande av en särdeles ihålig och
fullkomligt obevislig teori hade här varit på sin plats.
Hur ska man kunna tala om keltiska och
germanska drag i den engelska
nationalkarak-tären, när vi inte vet någonting om de gamla
kelternas, respektive de gamla germanernas
karaktär? Åke Thulstrup
Septemberkrisens
historia
HAMILTON FISH ARMSTRONG: München
— början till slutet. Översättning av
I. V. B. Bonniers. 6: 50.
Armstrongs arbete är utan tvivel det
hittills viktigaste bidraget till septemberkrisens
historia. Redan författarens namn — han är
chefredaktör för världens kanske förnämsta
utrikespolitiska tidskrift, den amerikanska
”Foreign Affairs” — är en borgen för att
detta arbete är ett allvarligt försök till analys
av det faktiska sammanhanget under de
hektiska septemberdagarna 1938, och deras
resultat, fyrmaktsuppgörelsen i München, som
utgör den naturliga utgångspunkten för varje
bedömande av den nuvarande situationen i
Europa. Armstrongs arbete fyller dessutom
mycket höga anspråk beträffande komposition
och stil, vilket väl kommer till sin rätt i den
eleganta och säkra svenska översättningen.
Materialet för en samtidshistorisk analys
som denna är givetvis mycket stort och till
sitt värde mycket växlande, men författaren
behandlar det med all kritisk skärpa.
Huvudsakligen är det de officiella kommunikéerna, de
ledande statsmännens tal samt de dokument
som publicerats genom brittiska regeringens
försorg, som utgör källorna. Men därtill
kommer det överflödande material, som den
moderna pressen skapar, särskilt då det gäller en
internationell kris av det slag världen
upplevde i höstas. På det hela taget har även
pressen behandlats med all den försiktighet
som är nödvändig. Ett undantag utgör
måhända framställningen av den s. k.
week-end-krisen i maj. Uppgiften att Tyskland redan
den 21 maj företagit mobilisering torde
knappast vara korrekt. Den emanerade från ett
Reutertelegram, vars sanningshalt åtminstone
varit fullkomligt omöjlig att bestyrka.
Sedan Armstrongs arbete förelåg färdigt,
vid årsskiftet 1938—39, har det egentligen
endast framkommit en ny källa till
septemberkrisens förhistoria av verkligt värde och det
är de upplysningar som lämnades i Hitlers
tal den 30 januari. Rikskanslern meddelade
här, att han den 28 maj gav högsta
armékommandot order om att vidtaga alla
erforderliga åtgärder för ett angrepp mot
Tjeckoslovakien senast den 2 oktober. Hade
Armstrong, då han skrev sitt arbete, haft
kännedom om detta, hade förmodligen hans kritik
av den tyska expansionspolitikens metoder
gentemot en liten stat blivit ännu skarpare än
vad nu är fallet.
Som så gott som alla amerikaner i
inflytelserik ställning ställer sig givetvis
Armstrong bestämt avvisande mot de europeiska
diktaturstaterna och detta gör naturligtvis, att
hans arbete möjligen kan rubriceras som
mindre ”objektivt”. Hans kritik tar dock
mindre sikte på den tyska politiken än på
den fransk-engelska statskonst eller rättare
sagt kompletta brist på statskonst, som ledde
till västmakternas kapitulation i München med
allt vad detta innebär för västerländsk kultur
och frihet. Då man med Armstrong som
vägvisare blickar tillbaka på västmakternas
politik under de skickelsedigra septemberveckorna
blir man ännu en gång häpen över, hur de
franska och brittiska regeringarna hela tiden
gjorde allt för att underlätta den tyska
politiken.
6. — B. L. M. 1939. V.
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
