Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Dröm på resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oval medaljong på bröstet. Ja, hon ser ut som
om hon klivit ut ur ett fotografialbum från
tiden före kriget. Hon tycks vänta ett barn.
Det är alldeles tydligt att hon väntar ett barn.
Hennes tillstånd gör att jag inte direkt vill
fixera henne, men när jag passerar hör jag att
hon halvhögt böjer några former av verbet
amo: amabo, amabas, amabat. Det är alltså
tämligen tydligt, att barnafadern måste sökas
inom filosofiska fakultetens humanistiska
sektion. Jag vill inte förneka att även detta på
något vis oroar mig. Visserligen är det mer
undran och förbidan än sorg i den unga
kvinnans ansikte. Och hennes blickar anklagar inte
direkt mig. Varför skulle de också göra det.
Jag var onekligen en gång medlem av
filosofiska fakultetens humanistiska sektion, men
det är ju så längesedan. Fast ändå...
Om bara alla pelarna nådde ner till marken,
skulle jag kanske inte känna denna osäkerhet.
Dock, ett universitet är ett universitet och
huvudsaken är ju under alla omständigheter,
att man kan besvara kuggfrågorna. Vad
betyder nu ordet irene? Nej, jag kan inte komma
ihåg det. Fast jag tror det betyder något
stort... Nå, men vad hette Justinianus I:s
store fältherre? Bel... Beli... Belisarius!
Skönt, det gick bra, det visste jag ändå. Jo jo,
man är i alla fall en gammal humanist.
Belisarius påminner för resten om namnet på mitt
hotell, fast det var ändå inte riktigt Belisarius.
Bel... Beli... nå ja, jag kommer strax på
namnet. Och jag vet ju precis var hotellet
ligger, så det är ingen fara att jag inte hittar
tillbaka.
När jag ånyo vänder mig åt trappan är den
unga kvinnan försvunnen. Detta bereder mig
en viss lättnad. Nu finns inga skäl att växa
fast här och jag fortsätter min promenad,
vilken då och då underlättas av en sorts glidande
trottoarer, som är en fullkomlig nyhet för mig.
Nu är jag tydligen framme vid stadens stora
huvudtorg. Det är av en anmärkningsvärd
fast med olika dagrar betydligt skiftande vidd
och det omges av grå praktbyggnader, de flesta
i barock. Det är något grymt över denna
barock, formerna vrider sig som under tortyr,
kröker sig liksom i motreformationens
stekhetta. I det väldiga rådhusets nischer står
gamla storgubbar, som tycks uppsvällda av
svenska drycken, deformerade av vippgalgen
och till övriga delar hopfogade av tämligen
elakartade svulster.
Jag har på sätt och vis tur, ty timslaget
rungar just nu ut över torget och ur rådhusets
berömda konstur kliver en hel procession av
rättens olika tjänare fram med sina insignier,
åtföljd till slut av själva den röda bödeln, som
med sitt tvärhuggna svärd behändigt nackar
en skäggig förbrytare. Portiern hade berättat
om detta och allt stämde på pricken. Knips,
där föll huvudet av och så stängdes en port
och klockan var bara en slät klocka igen.
Mitt ute på rådhustorget, som nu svävar
i ett gult, skymligt, liksom varigt ljus, har
man rest en staty över landets störste statsman.
Vissa allegoriska figurer med vågar och
liktorsknippen vid statyns fot antyder, att han
framför allt var en stor lagstiftare. Själv står
han där i allongeperuk och pluderhosor och
det är något i den stora, köttiga näsan och
den hopknipna munnen som antyder, att hans
lagar måtte varit drakoniska.
Han håller högra armen sträckt framför sig
med en manande och hotande gest. Och nu
gör jag en högst oroande upptäckt: han pekar
på mig. Det finns porträtt som är så målade,
att deras ögon tycks fixera en var man än
befinner sig i rummet. Men här är det hans
utsträckta hand som pekar på mig. Jag söker
intala mig att det är en tillfällighet och gör
med så obesvärad hållning som möjligt en
mindre lov. Nej, bronsmannen pekar alltjämt
på mig. Ja, just på mig. Och ser grym ut.
Vad i herrans namn är egentligen meningen!
Annars rör jag mig ju i folkvimlet utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
