Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Dröm på resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att röra mina ben. Skuggorna omkring
mig svävar allt hastigare och väsenslösare
förbi, men i stället är det syner som dyker
fram, blåaktiga, flämtande, som när ett ljus
brinner ned i staken. Jag ser de bredbenta
soldaterna i stålhjälmarna stå alldeles döda
och stirra ut i natten med tomma ögonhålor.
Jag ser den där bronshanden komma
framskjutande ur mörkret i ett underligt grönaktigt
ljus och peka på mig. Jag ser barnaföderskans
bleka ansikte bölja fram emot mig i smärtsam
extas och med de första stumma skriken
utgående som vita eldtungor ur munnen. Det är
förkrosselse men också ett slags bävande hopp
fäst vid den sista synen, och när den slocknar
igen blir mörkret dubbelt svart.
Är detta som jag ännu kan ana omkring mig
verkligen en stad? Är det gator och
människor? Husen sugs upp i mörkret, de blir till
snår av ludet mörker. Det är något i det där
svarta, ludna som man inte får sugas in i. Jag
måste vidare, annars är jag förlorad.
Nej, gatorna är inte längre gator. Jag vet
inte längre var jag sätter min fot. Marken
svarar inte under stegen och jag är rädd att
trampa ned i det fullkomliga intet. Allting
sjunker in i sig själv och blir bara ett trött,
bottenlöst mörker. Det är något oerhört med
detta mörker. Aldrig har jag känt mig så
ensam, så förlorad, så borta från allt. Och inte
kan jag sätta mig ned och vänta på morgonen,
för det blir ingen morgon i denna stad som
inte längre finns. Skymtar ännu något så är
det mig så outsägligt främmande, i själva
väsendet främmande. Det är som om inte bara
den yttre världen utan även mina egna sinnen
toge ett tyst avsked från mig. Jag är inte mig
själv i så hög grad att jag ens kan lida. Jag är
inte ens vilsen och ensam längre.
Kringirrandet är slut. Jag sjunker ihop och är borta i det
fullkomliga mörkret. Det här kan inte endast
vara sömn, det är skilsmässa från allt, allt,
från sista skenet, sista ekot av liv. Det är icke
smärtsamt, icke isande, men det är outsägligt,
outsägligt, en bävan bortom gränsen för all
bävan, en suck där jag andas ut hela världen.
Det är döden, döden...
Men något i min själ vrider sig ur den
sista sugande, svarta omfamningen.
Någonstans finns hon ju, barnaföderskan, kvinnan
som ska föda mitt barn. Hon är inte upplöst
av mörkret liksom den stora staden. Jag vet
det, jag känner det på ett hemlighetsfullt
värmedrag ur det fördolda. Kunde jag bara
finna henne. Hon minns mig, hon kan säga
mig vem jag är, hon kan rädda mig. Nej, nu
glider jag ner, nu sjunker jag tillbaka i
förintelsen. Slut, slut...
Men vänta, vad är detta? Jag har alldeles
upphört att vara jag, men ändå växer inom
mig förnimmelsen av en annan existens. Med
min sista aning trevar jag mot ett väsen som
också är jag. Det böljar av blodvärme
omkring mig. Jag ligger hopkrupen i ett levande
fluidum och mot mina fötter är det något som
rör sig, mjukt, rytmiskt, oavvänt. Det är slagen
av ett hjärta. Det är hon, kvinnan med det
extatiska ansiktet, som bär mig under sitt
hjärta, som just nu ska föda mig. Som en liten
blind varelse ligger jag i hennes liv och väntar
på att födas, en liten blind varelse, som
långsamt, långsamt ska lära sig att se. Ja, jag ska
födas hos henne, som jag älskar. Men då är
jag ju far till mig själv, då ska jag ju födas
som min egen son. Varför inte? Är det inte
mycket naturligare att man är far till sig själv
än till någon annan. Om jag bara fick ta något
med mig, om bara inte allt måste glömmas. Om
jag bara kunde hjälpa den stackars lilla blinda
varelsen som också är jag. Nej, nu är det
slut, nu förmår jag inte längre... God natt!
God morgon! Resan är slut, resan börjar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
