Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Om Moa Martinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsvävningar om sjungande skogar,
”diktarflickor” och dito gossar!... Men konstnärlig
smak och takt har hindrat sådant och kommit
henne att stanna inom det område som
naturligt var hennes och som hon också intensivt
gjort till sitt: skrupulöst pålitlig skildring, lyft
och besjälad av livligt sinne för det pittoreska,
av ömhet för allt levande och stundom också
av en anmärkningsvärd humor.
De som a priori anser så kallade
proletärskildringar vara tråkiga — och det finns ju
åtskilligt tråkigt även där — tillrådes att stifta
bekantskap med Moa Martinson: hon är
rättfram, drastisk, orädd, aldrig grå, enformig,
klichémässig. Mustig men aldrig rå, ty hon
står artistiskt fri över det hon återger, låt vara
ofta oundvikligen pinsamma ting eller
situationer.
Väl företer Moa Martinsons produktion som
sagt ”ojämnheter”, men den framstår dock
ovanligt enhetlig såsom emanation av svenskt
folklynne med historia och sägen som
bakgrund, med bred svensk traditions själva air
över sig och med nuet som solid plattform,
sådant nuet levts under senare decennier och
alltjämt torde levas på många håll av dem
som sist av vårt samhälles klasser fått egna
berättare och diktare. Bland dessa sentida
vittnesbärare är Moa Martinson en av de äkta,
i vissa avseenden en av de främsta genom
friheten från allt omsvep och genom uppsåtets
renhet. Inom sitt eget kön är hon därvidlag
ännu oupphunnen. Som föregångerska kunde
man möjligen nämna Maria Sandel, dock utan
tal om påverkan.
Moa Martinsons litterära framgång, hennes
arbetssegrar har inte varit lättköpta. Det är
skäl att en stund stanna vid frågan vem denna
djärva, talangfulla, djupt uppriktiga svenska
författarinna är.
Hon uppger om sig själv och sitt:
”Min mor var väverska under flera år på
olika yllefabriker i Norrköping. Jag var hennes
oäkta unge och vi skulle båda leva på hennes
avlöning som var under all kritik. Vår
levnadsstandard blev också under all kritik. Det var
varma, dyrbara ylletyger som gick över
bommen på mors vävstol (när jag säger mor, så
menar jag samtidigt flera tusen andra
väverskor), tyger som min mor aldrig hade råd att
köpa en enda meter av. Hon hade överhuvud
inte råd att köpa nytt tyg alls.”
På den tiden hette Moa Helga, och när hon
vid helt unga år gifte sig, blev hennes namn
fru Johansson. Hon var vacker, säkerligen
redan då karakteriserad av de uttrycksfulla
ögonen, hon kurtiserades naturligtvis, och inte
minst av unga snobbar ur så kallade
överklasskretsar. En av hennes väninnor sedan åratal
anför att Helga skulle ha valt sin make —
frånsett tycke, naturligtvis — för att riktigt visa
att eleganta maner och kläder inte var
tillräckligt att locka henne. Hon kände att hon
inte hörde till i de snobbiga pojkarnas värld
och hon höll sig för god för halvsituationer.
Så gifte hon sig med en grovarbetare — han
ska ha varit specialist på att bygga brunnar —
och detta val kan sägas symbolisera hennes
tidigt vakna vilja till helhet och renhårighet.
Före giftermålet hade hon givetvis varit ute
i livet som självförsörjande. Hon var, har hon
själv berättat, ”utlärd kallskänka, gick elev
för köksmästare Suneson på gamla Fenix, det
bästa köket i Stockholm, sades det. Och jag
var nog yngsta kallskänka i Sverige 1909, då
jag hade kallskänken i Hallsberg på egen hand.
Skrev mycket dikter där, men året därpå gifte
jag mig.”
Mannen ägde ett litet torp efter sina
föräldrar, men utan jord, bara stugan. I
äktenskapet föddes fem söner, det var som det
brukar heta ”år och barn”, den sista föddes
då modern inte var mer än tjugufem.
Äktenskapet blev inte lyckligt. Det var den gamla
historien: mannen, eljes en bra karl,
missbrukade sprit. Han var också borta hemifrån
av olika anledningar, arbete eller arbetslöshet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
