Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Om Moa Martinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MOA MARTINSON
ligt och som hon animerar till, eller om
skvaller och förtal, som häftigt brännmärks.
Till och med frågan om kortklippt hår för
damerna eller om byxkjolen, varför inte
byxorna, sysselsätter vår Helga. Helga var
hennes signatur. Doktrinerna ger hon katten,
nya slagord besticker henne inte. Hon
polemiserar mycket hemmastatt med diverse påvar,
som hon anser vilja föra in äktenskapet under
kommunistisk ”diktatur”: nej tack. — ”Detta
lilla rike” vill man ha för sig själv. Samma
toner när hon mot en skrift om ”ny” moral
skriver att den är både ”gammal och falsk”.
Stor idealitet genomgår Helgas uppfattning av
kärleken såsom uppbyggande faktor, men det
ska vara riktig kärlek, som ”hör samman med
trohet och plikt”, det gör henne detsamma om
hon därvidlag skulle anses ”gammalmodig”.
Det vore dock fullständigt felaktigt att tro
signaturen Helga vara några konservativa
ideals eller någon tronens och altarets
försvarare. Hon har sina kraftiga utbrott mot
”kapitalistligan” och beska ord om allt slags
överklassnobberi. Men hon går sin egen väg,
litet ”motsols” ibland, alltid utan krus, friskt
och hälsosamt, någon gång öppet gycklande,
och är en gammal paroll sund och god,
förkastas den inte därför att den inte är färsk
för dagen.
Hon är rättvis. En av Arbetarenartiklarna
börj ar:
”När jag var 17 år hade jag en matmor
som trätte på mig från morgon till kväll. Hon
sade att jag bara ville dansa o. s. v. — — —
Besinning och tålamod hör just inte till de
17 åren och i mitt stilla sinne kallade jag
henne en gammal häxa.”
Men denna matmor dirigerade med energi,
allvar och kraft ett stort järnvägshotell utan
att spara sig själv och — ”trots jag ibland
tyckte mig hata henne för hennes gnat och
höga fordringar, fick jag av henne en av livets
mest värdefulla lärdomar, att först fordra av
mig själv innan jag satte mig till doms över
andra”. — ”Helga” lärde sig här, medger hon,
värdet av den personliga frihet man vinner
genom arbete och endast på det sättet. Därför
kunde det aldrig för henne vara frågan om
att hata blint: hon väljer, urskiljer och lyder
sin instinkt, säker om att den snart lär henne
skilja ut kattguldet.
Jag måste återge en dråplig dialog hon
publicerade. En skolgosse frågar sin mamma
vad hon anser om Gustav Adolf, om han inte
var stor? ”Nog fick han med tiden en stor
mage”, svarar mamman, men eljes, nej, modern
har ingenting till övers för sonens senaste
hj älte. Det hela utformar sig till en liten fyndig
fredspredikan, en polemik på barnets nivå mot
historieskrivningens krigsförhärligande.
Slutligen måste gossen då fråga vilken kung mor
egentligen gillar. ”Karl XIII.” — ”En sån där
snål, slö gubbe, usch!” ropar skolans adept.
”Just därför. Han var för snål att föra krig,
och när det var riksdag satt han och sov. Så
gjorde han varken gott eller ont. Men du”,
avslutas denna originella lektion, ”sätt dig nu
och lär din bråkräkning, så kan varken kungar
eller millionärer lura dig när du blir karl.”
Polemik är hon naturligtvis inte rädd för.
”Skäms manliga kamrat”, heter det på ett
ställe, då det ventileras om hustrurna ska få
följa med äkta mannen på klubb- eller
föreningsmötena. Och kom inte med det urmodiga
pratet om kvinnans brist på logik! Bäst är
Helga likväl när hon rör vid rent mänskliga
problem. Så exempelvis funderingarna kring
nioåringen som har den oemotståndliga vanan
att då och då avvika hemifrån, sedan han
knyckt en slant. Ska man skicka honom till
anstalt, ska man aga honom? Där grubblar
modern — och säkerligen vankades varken det
ena eller det andra, när liten slutligen dyker
upp igen ”hungrig och frusen”, ty Helga har
förstått att där gällde inte bara alternativet
vanart eller ej hos barnet, utan mors ansvar
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
