- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / September 1939 Årg. 8 Nr 7 /
518

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Om Moa Martinson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARIKA STIERNSTEDT

eventuellt verkligen hört? Onödig
återhållsamhet för en poet! Så har en bit genuin och
frodig landsbygdsskildring, knuten till ett
patetiskt, anonymt vardagsöde, vilket hon var skapt
att ge oss — uteblivit. Nå, skadan är väl inte
obotlig och Moa Martinson har råd till
försummelser. Kanske saknade hon bara
arbetsro, eller vissa yttre möjligheter att dröja över
uppslaget och begrunda det tillräckligt länge.

Kanske måste hon också först avverka sin
skatt av självbiografiskt material innan hon
når fram till helt fristående och objektiverad
typskildring. Man önskar henne att snart nå
dit. Inför några av hennes bästa sidor känner
man aningen om att hon skulle kunna röra sig
på bred basis och berätta verkliga storsagor,
sådana Olof Högberg drömde om men blott
delvis realiserade.

*



Liksom ”Kvinnor och äppelträd” jämte
”Sallys söner” bildar ett block, medan
”Rågvakt” delvis har nya signaler, utgör romanerna
”Mor gifter sig” och dess fortsättning
”Kyrkbröllop”, 1938, också en särskild helhet. Dessa
två böcker närmar sig memoarverket på ett
lyckat sätt. I lagom förklädnad ger
författarinnan oss här direkta barndomsminnen i
jagform. Moa heter här Mia. ”Jag minns så väl
dagen, mor gifte sig.” Mor hade en svart
klänning som hon lånat av en kamrat, hennes
ekonomi tillät inte annat, så var hon och
blivande styvfar borta någon timme, kom sen
tillbaka och var gifta.

”— Nu ska du säga pappa, sa mor. Min
styvfar stod där och krummade sig och sträckte
sig och snodde sina mustascher. — Ja, nu ska
du säga pappa, sa han. — Jag sa farbror länge
efteråt.”

Kort och gott. Mia är nu åtta år och boken
om Mors giftermål som är inte långtifrån
femhundra sidor lång, spänner likväl inte över
mer än ett eller högst ett par år av barnets liv.

Det säger sig självt att det blir en minutiös
skildring under sådana förhållanden — och
ändå är boken nästan trolleriartat fri från
enformighet, än mer longörer. Den
försummar, kan det tyckas, inga detaljer, och
småningom upptäcker man ändå att ingen detalj
tagits med, som inte har sin karaktär och
existerar genom sin inneboende nödvändighet
för det helas balans. Ur dessa synpunkter har
”Mor gifter sig” ett klassiskt drag. Jag minns
inte många motstycken i fråga om urval mellan
väsentligt och sådant den konstnärliga
instinkten bör rata. Denna rent artistiska
skicklighet är så mycket mer anmärkningsvärd som
boken inte bygger upp något drama eller
kulminerar i någon särskilt märklig händelse.
Dess enkelhet är förbluffande, den ger sig
inte ut för att vara mer än just vad den är,
en historia om arbetsfolk, man och hustru
och dotter Mia, småningom föds ju också
en liten till.

Naturlighet har alltid ett säreget behag, här
sprunget ur troheten mot minnesbilden och
ur sinnet för det slående och typiska. Där
ligger också hemligheten till att boken är så
rolig. Jag har försöksvis lånat ut den till dels
ett par ganska kinkiga ungdomar som
ingenting förut läst av Moa Martinson, dels ett par
mycket respektabla äldre herrar: samtliga har
givit mig rätt. Direktheten i Moa Martinsons
framställning är påfallande. Det kan ju finnas
större verk, mäktigare författarskap i världen,
utan tvivel, men här är inte tal om grad, utan
om art.

Arten här bär namn fullständig ärlighet mot
ämnet.

”Mor gifter sig” innesluter en episod som
jag inte kan gå förbi, den har sin vikt för
bekantskapen med den blivande författarinnan.

Vid ett tillfälle bjuds den åttaåriga Mia att
få följa med grannfamiljen Karlbergs på besök
till Karlbergs bror, som bor uppe i storskogen
och påstås vara ”stilig som en greve”. På

518

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 21 00:51:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-7/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free