Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Lundgren: Strandpromenad med Thomas Mann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRANDPROMENAD MED THOMAS MANN
i maj 1934. Med tillfredsställelse och humor
konstaterar han här, att ”inget obehag som
havet bereder mig, ingen hyperaciditet och
ingen nervskakning kan inverka menligt på
mina i barndomen rotade vänskapliga känslor
för det salta elementet. Illamåendet behöver
inte vara någon orsak till förtrytelse; det
lämnar det själsliga oberört liksom det i stor
utsträckning lämnar aptiten oberörd. Jag tar
så att säga ingenting illa upp från havets sida
och tänker väl, att sympatien skulle stå sig,
även om natursjukdomen skulle bli
allvarsammare.
Du meiner Jugend wilder Freund,
so sind wir einmal noch vereint!
Jag tänkte i morse på de verser, som Tonio
Kroger inte kunde smida färdiga, då hans
hjärta levde.”
Thomas Mann nämner här, att hans känslor
för havet gå tillbaka ända till barndomen.
I skolan var han inget ljus. ”Jag avskydde
skolan och kunde in i det sista ej fylla dess
krav”, berättar han i en självbiografisk skiss.
Skolan var tvång och onatur. Men frihet och
natur fann den blivande diktaren vid
havsstranden. I ”Siisse Schlaf” säger han, att hans
kärlek till havet är lika gammal som hans
kärlek till sömnen. Till havet och till sömnen
tog han sin tillflykt, när ”livets vedervärdighet
i skolans gestalt” började pina honom (jfr
A. Eloesser, Thomas Mann, sid. 34).
”Sommarferier vid havet! Förstod väl någon, vad
det innebar för lycka? Efter alla de många
skoldagarnas tryckande och bekymmersamma
enahanda fyra veckors fridfulla och sorglösa
tillvaro, fylld av tånglukt och bränningarnas
sakta brus .. . Fyra veckor, en tid så lång,
att man vid dess början icke alls kunde
överskåda den, och om vars slut det var en hädisk
råhet att tala.” Dessa Hanno Buddenbrooks
känslor inför de stundande sommarferierna
ute vid Travem ünde ha en gång varit Thomas
Manns egna.
På stranden hade Tonio Kroger, även han
diktarens alter ego, ”som gosse lyssnat till
havets sommardrömmar”. Havet hade skänkt
honom läkedom och glömska. ”Minnet av allt
ont, av kval och villfarelser, av strävan och
möda” utplånades, drunknade långsamt och
ljuvligt i den lätta svindel, som den starka,
salta blåsten från Östersjön framkallade hos
honom, när den svepte kring hans öron, där
han stod på däck på båten till Köpenhamn.
Det var då ”en sång till havet, inspirerad av
kärlek, tonade inom honom”. I Danmark
uppsökte han stranden. Lutad mot en fiskarbåt
satt han så, att han hade ”den öppna
horisonten och icke den svenska kusten för ögonen”,
medan havets lätta andedräkt frisk och ren
strök över honom. Eller också gjorde han
timslånga promenader utmed stranden.
Innan Tony Buddenbrook smiddes samman
i äktenskap med den narraktige herr Bendix
Grünlich fick också hon njuta en smula frihet,
fick också hon göra en strandpromenad. Under
några lyckliga sommarveckor i Travemünde
hade hon ett svärmeri med lotskapten
Schwarz-kopfs unge son, medicine studeranden Morten
Schwarzkopf. De brukade gå längs stranden,
alldeles nere vid vattnet, där sanden är fuktig
och tillpackad av vågorna. ”De gingo med de
långsträckta vågornas rytmiska brus bredvid
sig och i ansiktet den friska salta blåsten, som
kommer fri och utan hinder, sveper kring
öronen och framkallar en lindrig svindel, en
behaglig domning ... De gingo i denna havets
vida, stilla, susande frid, som höjer varje
buller, vare sig fjärran eller nära till mystisk
betydelse ...” Unge Schwarzkopf var
”revolutionär”, han kämpade för friheten. Vad är
frihet? undrar Tony. Han svarar med att sträcka
ut armen med en obestämd, litet tafatt men
entusiastisk åtbörd utåt öppna havet. ”Tony
följde med ögonen riktningen av hans hand ...
De tego länge, under det havet lugnt och
makligt brusade nedanför dem ... och Tony tyckte
527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
