Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Schiller: En litterär krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD SCHILLER
ledning och ett stöd av en sådan man var
otvivelaktigt av allra största värde för en
debuterande författare och kritiker som Levertin.
Av minst lika stor vikt var Edvard Brändes’
radikala inställning, vilken också i Sverige
var allmänt känd. August Lindberg skriver
i ett brev1 till Edvard Brändes den 28 april
1885: ”Doctor Edv. Brändes är revolutionär
det är allmänt bekant––––––” För Levertin,
som kände luften i Sverige unken och
instängd, blev brevväxlingen och samvaron med
den radikale Brändes ett friskt vinddrag. Här
mötte honom samma hat mot obskurantismen,
kälkborgerligheten, reaktionen, som brände
honom själv. Med sällsynt öppenhet och
temperament talar också Levertin fritt ur hjärtat
i sina skrivelser till vännen och brodern under
samma frihetens baner. Han framlägger sina
planer, drömmar, förhoppningar, vädjar om
hjälp för de av reaktionen i Sverige förföljda
unga författarna, ber om stöd i dansk press
för personer, som han anser behandlats
orättvist i svenska tidningar. Men han berättar
också utförligt om de nyheter i svensk
litteratur, som ha kommit, skola komma eller äro
under utarbetande. Han döljer ingalunda sin
sympati eller antipati. Han är ungdomligt
hetsig och ivrig. Så blir denna brevsamling
en fortlöpande litterär krönika, som med ett
eller annat kortvarigt avbrott — vanligen
beroende på Levertins tröghet att svara på
Brändes’ brev — speglar ett rikt
diktartemperaments utveckling och intressen. Men den
ger också en bild av svensk vitterhet från
åttiotalets naturalism.
Tvenne ting frappera läsaren av denna
brevväxling: Levertins stil och hans klarsynthet.
Icke utan rätt har från skilda håll riktats
allvarliga invändningar mot Levertins sätt att
behandla språket. Som brevskrivare är han
valhänt i långt högre grad än i sina tidigare
tryckta verk. Hans stil saknar icke bara rytm,
1 I förf:s ägo.
klang och uttrycksfullhet, utan är i breven
närmast torftig och valhänt. De visa, vilket
oerhört arbete Levertin måste ha nedlagt på
språket i sina verk. Han fick därvidlag intet
gratis, utan måste med järnhård flit hamra
och fila sitt språk, innan det på tillbörligt sätt
uttryckte vad han önskade.
Frappant är också Levertins klarsynta, säkra
omdöme om samtida författare på såväl vers
som prosa. Vem ger honom icke nu rätt i de
omdömen, som han i nedanstående brev
formulerar om Viktor Rydbergs dikter? Är
man icke nu, efter ett halvt sekel, böjd att
i likhet med Levertin sätta ”Hans Alienus”
och dikterna högst i Heidenstams
produktion? Gustaf af Geij erstams sentimentala prosa
bedömde han med sträng riktighet, och för
det äkta i Tor Hedbergs aristokratiska,
reserverade konst var han genast lyhörd.
Oscar Levertins brev till Edvard Brändes,
som omfatta tiden 1885—1906, lågo länge
orörda i den senares arkiv. En handfull brev
ur korrespondensen publicerades i godtyckligt
valda, ofullständigt och även felaktigt gjorda
citat i Sydsvenska Dagbladet Snällposten för
den 30 november 1930 med en kort inledning
av Brändes. Efter mottagarens död skänktes
till Lunds Universitetsbibliotek 47 brev och
5 kort av samlingen, som då icke var
fullständig. Det saknade, 5 brev och 1 kort, erhöll
undertecknad som gåva våren 1935. Därmed
var samlingen troligen komplett. Den fortsatta
framställningen syftar att ge en bild av denna
sålunda nästan okända brevväxling. Direkt
värdefulla och belysande uttalanden ha
citerats. Eljest refereras det viktigaste av brevens
innehåll.
När första brevet avsänts från Stockholm
hade Levertins tredje verk, ”Konflikter”,
utkommit. I Sverige erhöll det något beröm och
mycken kritik, under det utlandets press
ställde sig mera välvillig. Det vackraste
erkännandet gav Edvard Brändes i Politiken. Vad
552
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
