Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Schiller: En litterär krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LITTERÄR KRÖNIKA
längre berättelse, som jag skulle kunnat kalla
med Er präktiga sista titel Öjvermakt; en
reaktionshistoria om det politiska trycket,
till-lagad på mitt eget manér.”
De litterära nyheterna äro tunnsådda denna
vår:
”Om andra literära ting har jag icke mycket
att förtälja. Af Tor Hedberg tryckes ny längre
novell, men jag tror, att den är ett mellanstick
utan större intresse. Mera väntar jag af
Hei-denstams roman Endymion från Damascus,
blott han icke vore så svag för att säga
kvickheter; om honom gäller den gamla satsen,
’L’esprit qu’on veut avoir gåte celui qu’on a.’ —
Eljes är alt slött och stilla, och jag tänker
att Er bror icke har några vidare rosenfärgade
intryck af det intellektuella lifvet i Sverge,
nådens år 1889.”
Sommaren tillbringade Levertin i Varberg
under i hög grad växlande stämningar. På tal
om Heidenstams ”Endymion”, vilken Levertin
tycker att Brändes beundrat väl mycket, ”hur
öfverdådigt den än är gjord”, utbrister han
den 31. 7. 89:
Ӏr det icke mycke prat, detta
lifsglädje-väsen! Mig förefaller det som ett rhetorstema,
bakom hvilket jag icke känner lifvets
intensitet. Men det kan också vara, att jag icke vid
min sinnesstämning rätt förstår boken.
Strindberg håller också på med något nytt1 — om
en fiskeriintendent, fullt af naturkunnighet!”
På hösten passerar Levertin Köpenhamn.
Det är ej med någon större glädje, han denna
gång reser utomlands. Han är på väg till
Davos. På utresan tillbringar han en dag hos
familjen Brändes och hade det så gott, att
han i sitt tackbrev från Schweiz önskar, att
han vore någon gammal bronsgubbe ”som
i qvietistiskt lugn fick stå derinne och njuta
af lugnet, värmen och trefnaden”. Han har
sin gamle far med sig, men är alltjämt så
nere, att ”Det rhenska vinet (oförbätterlig!)
och litet gammal målad kristendom — Wohl-
1 Strindbergs roman ”1 havsbandet”.
gemut och Dürer — voro det enda, som
skakade mig en smula”.
Levertins känslor för Brändes denna tid
komma till uttryck i ett av Werner Söderhjelm
i hans tidigare citerade arbete återgivet brev
från Levertin till Verner von Heidenstam den
17 oktober 1889 (a. a. I, sid. 265): ”det är
en skeptiker och en dèsillusioné, som jag
tycker om”. Vid återresan sammanträffade
vännerna åter, Brändes hade då fördelaktigt
uttalat sig om ”Pepitas bröllop”. Man
diskuterade de nordiska naturalisterna, vilka enligt
Brändes saknade talang — ”men allt i allt
var han fördragsam — full av världsklokhet,
kvickhet, en man, som är ytterst välgörande
att tala vid, idel klarhet, skärpa och dock
aldrig dupe för något litet dagssystem,
intagande genom sin karlaktighet och sin
självironi ––––” (a. a., sid. 289). Också under
sin andra resa till Davos hälsade svensken
på hos Brändes, där han var ”Nästan bosatt”
(a. a., sid. 296).
Efter hemkomsten fann Levertin Sverige
tyst och tråkigt. Vännerna hade på något sätt
glidit från honom; han erfor en känsla av att
de sågo snett på honom. I ett brev till den
danske vännen, daterat Storlien den 17. 8. 90,
ger Levertin utlopp åt sina känslor:
”Först fann jag Stockholm så tråkigt och
liflöst, och alla mina vänner hade fetmat och
förekommo mig så plågsamt satta och
rangerade. Pelle Staaff hade ytterligare ökat på sin
restaurangs-embonpoint och mer än någonsin
blifvit Fredriksons slaf, och G af G, som
hade ett horn i sidan till mig, föreföll — jag
kan ej hjelpa det — en smula komisk som
ekonomie direktör hos Lindberg. Ensamt Tor
Hedberg var drömmare som vanligt. Du skall
icke tro, att jag kommit på tvären med dem
på något vis — tvärtom, men jag hade en
misstanke om, att de sågo på mig en smula
mer främmande än vanligt — och denna
kanske helt och hållet ogrundade förmodan har
mycket pinat mig. —––––-
Heidenstam har hela sommaren varit
nedstämd och klen efter operationen i våras, men
5. — B.L.M. 1939. VII.
561
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
