Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Schiller: En litterär krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD SCHILLER
dom, som är skrifven i mästerlig svenska och
Ossian Nilssons ungdomliga dikter. Selma
Lagerlöf förstår Du nog minst denna gång,
då hon skrifver om svenska pietister, och
Geijerstams Kvinnomakt är, entre nous,
höjden af sentimental.”
Brändes’ anmälan av ”Rokokonoveller” grep
Levertin djupt. I icke mindre än två skrivelser
(odaterade) från år 1900 tackar han för den.
Det heter i den utförligaste:
”Jag måste hjärtligt tacka för din så
älskvärda anmälan af mina noveller, och särskildt
har det gladt mig, att du tyckte om Kalonymos
(namnet ej så sällsynt i medeltida
judendom), ty i den historien ligger mycket af mig
sjelf och mycket hän dt under Dreyfus-året
99. — — — Hur mår du? Dock därom
behöfver jag näppeligen fråga. Den vackra
artikel om Ibsens nya verkade så stolt
ungdomlighet och personlig lycka!
Sjelf har jag som vanligt läst och studerat
’de omnibus rebus et nonnullis aliis’ med
gammal italiensk literatur och konsthistoria
till hufvudkvarter. Alla mina dylika bestyr gör
min hjärna till en slags andlig olla podrida
af allt möjligt, och faran af dilettantism är
här nära. Men que faire? Jag är med åren
blefven nästan lika intresserad af alla
historiska och filosofiska studier — det är bara
sinnet för fiktion och novellistik, som tar af
med ungdomen.
Eljes må vi alla bra. Verner von
Heiden-stam har köpt en vacker villa på Djursholm
(utanför Stockholm) att bo vinter och
sommar i, alla äro vi gifta utom Tor Hedberg,
som sköter literaturen i societeten, medan
Strindberg uppträder som ultrasvensk med
blågul flagga som kråsnål och dramatiserar
hela historien en gros.”
På nyårsafton 1904 tog Brändes avsked av
Politiken, och Levertin skriver då följande
hjärtliga rader till honom samma dag:
”Jag vill ej låta nyårsafton gå utan att
sända dig en välgångsönskan till kommande
året och ett tack för det gångna. Telegrammet
i dag att du från och med nästa års början
frånträder redaktörsposten i ’Politiken’ har
verkligen gripit mig. Lifligt har jag
ihåg-kommit allt intresse och vänlighet du visat
mig, ända från det jag kom med mina första
gröna böcker, och du, som redan var färdig
menniska, tog dig an mina ungdomliga
försök. Men tacksamheten är icke endast
vännens mot en sällsynt säker vän, men gäller
också hvad du gjort i Danmark för svensk
litteratur som du var den första af de moderna
att läsa och fästa uppmärksamhet på. Jag
glömmer aldrig, hur du berättade för mig,
att du infört vår ungdomsmästare häroppe,
Strindberg!
Om din verksamhet i Danmark, Politiken
tillkommer det icke mig att dömma. Men så
mycket är säkert, att den fåra du dragit, är
djupare och mer fruktbärande än du kanske
sjelf i pessimistiska ögonblick tror och säger.
Ett så intelligent och moget arbete med altid
hvassa och blanka vapen för alla former af
fri lifsåskådning har näppeligen någon af
dina samtida bakom sig, och du kan vara
viss på, att det icke varit förgäfves, och att
det också skall erkännas, när larmet för
ögonblicket lagt sig.”
År 1905 ha de båda vännerna i sitt
författarskap varit inne på det gammalbibliska
område, som de älskade, och ur vilket båda
hämtat inspiration. Brändes hade utgivit en
översättning av Davids psalmer, Levertin
”Kung Salomo och Morolf”. I ett odaterat
brev (1905) skriver Levertin:
”Sjelf har jag skickat dig en bok min sista
diktcykel ’Kung Salomo och Morolf’ — bibel,
Spielmannsbuch och egna sorger och tankar
i ett konglomerat. Jag talar därom, detta
därför att j ag är rädd, att den kanske icke kommit
dig tillhanda. Adress hade jag ej. Har du
blott fått boken, är det bra, och du skall intet
vidare säga om saken. Minst af allt vill jag
tvinga dig till något omdöme. Men å andra
sidan ville jag gärna, att en så gammal vän
som du skulle läsa detta sannolikt mitt poetiska
valete. Dikten har för öfrigt fått ett mycket
varmt mottagande, och hur gammal filosof
man är, är man ej okänslig därför.
Eljes har vintern tecknat sig rätt tungt för
mig. Dikten skref jag hela sommarn i Berner
Oberland i absolut isolering och kom nervös
hem och det har blott blifvit värre. Jag har
måst taga tjenstledighet och är än ej kry.”
566
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
