Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Schiller: En litterär krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LITTERÄR KRÖNIKA
Levertin slutar detta brev, som också är
det sista bevarade i denna brevväxling, med
att annonsera sin avsikt att påbörja det verk,
som skulle bli hans sista, monografien över
Linné:
”Nu är det min afsikt att göra hvad du en
gång kallade en vetenskaplig caprice — en
liten bok om Linné till jubiléet 1907. Jag
sitter djupt nere i vetenskapens historia och
naturfilosofi — men det är svårt, när man
är oskolad i naturvetenskap från början. Det
skulle blifva en litterär-filosofisk essay med
diverse om ’naturlag’, teologi och dylikt.
Blott hjärnan står bi — jag avundas dig
din kraft. —–––––
Jag hoppas, att det är godt för Er båda
och trycker din hand.
Lef riktigt väl
Din tillgifne vän
Oscar Levertin.”
Den vänskap, som talar ur dessa brev, får
ett särskilt skimmer mot bakgrunden av den
ärlighet, som de båda kritikerna visade
varandra. När exempelvis Edvard Brändes’ roman
”Lykkens Blændverk” utkom 1898, drog sig
icke Levertin för att i såväl recension som
brev framlägga sin kritik av författarens
pessimistiska och onödigt krassa sätt att skildra
kärleken. Han finner verkets sanningshalt
tvivelaktig. Brändes accepterade och godtog
kritiken. Han visste, att den i all vänlighet
var given av ett ärligt och redligt hjärta. Kritik
och beröm, nya impulser och stöd gåvo dessa
två nordiska kritici varandra. Därför blev
deras vänskap också ett vackert monument
i den andliga kulturens historia i
Skandinavien.
När det oväntade budskapet om Levertins
bortgång nådde Köpenhamn, ristade Georg
Brändes den 22 september 1906 sin vackra
minnesruna om Levertin med slutorden:
”Han repræsenterede i en Person en hel
og solid Kultur, en Mikrokosme. Enhver
men-neskelig Lilleverden er jo saadan; den ligner
en Klode og springer en Dag som en
Sæbe-boble.”
Åtta dagar senare behandlade Vilhelm
Andersen Levertins gärning i en streckare,
också den i Politiken. På tal om Georg
Brändes’ nekrolog skrev han, att de som
läste den nog förstodo ”at det var den danske
Kritiks første Mand, der hyllede den svenske
Kritiks ypperste. Læreren, der med sin faste
Stemme gav sin kæreste og nærmeste
Lær-ling sit alvorlige Farvel i Døden––––-”.
567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
