Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ahlberg, Alf, Bertil Malmberg; Malmberg, Bertil, Dikter i urval, anmälda av Johannes Edfelt - Hildebrand, K.-G., Bibeln i nutida svensk lyrik, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ingen vill väl förneka, att han till slut lyckats
avvinna ordet en absolut övertygande
klangverkan.
Men den isolering, vari Malmbergs dikt
framkommit, har som Ahlberg framhåller varit
mycket kompakt, och han kommer därvid in
på jämförelser med Vilhelm Ekelunds lyrik.
Båda ha också resolut avböjt allt, som kunde
uppmuntra profant intresse. Egentligen bröts
den malmbergska diktens isolation först med
det stora lyriska verket ”Dikter vid gränsen”,
där han under debatt ställer världsomfattande
kulturproblem. Han ”upptäckes” då för andra
gången och vinner omedelbart resonans hos en
månghövdad publik. Denna diktsamling blev
som bekant en av det senaste decenniets
livligast debatterade och beundrade böcker.
Det skall emellertid alltid tillhöra de litterära
konjunkturhemligheterna, varför den svenska
kritiken med sådan likgiltighet eller direkt
kallsinnighet förbigick Malmbergs tj
ugutalsdikt-ning, som likväl rymmer så ypperliga ting som
”Orfika” (1923), ”Slöjan” (1927) och
”Vinden” (1929). Det är verk som utformats i
levande smärta och röra vår innersta nerv.
Varför avfärdades de då med sådan lättvindighet?
Ja, detta förhållande kan som sagt åtminstone
delvis skyllas på litterära
konjunkturförhållanden: dessa diktsamlingar, liksom för övrigt
också ”Illusionernas träd” (1932), sågo dagen
vid en tidpunkt, då den betydligt mer populära
vardagslyriken hade sin högsäsong. Nu, efteråt,
ser väl mången klarare dessa malmbergska
diktsamlingars värde både som tidsdokument
och konstverk.
Den linje Bertil Malmberg följt i sin diktning
klarlägges på ett förebildligt sätt i Alf
Ahl-bergs granskning. Kontinuiteten i denna
diktargärning framstår under denna penetration
i skarp relief. Med sin bekännelse till
kristendomen har Bertil Malmberg — så menar
studiens författare — inte definitivt förnekat
sina tidigare positioner. Snarare har han här
sökt en syntes av element, som tidigare skymtat.
I kristendomen har Malmberg funnit
”syntesen mellan underjord och ljusvärld, drift och
krav”. Och ingalunda har han därmed
avsvurit sig gemenskapen med ”brunnens ande”,
som nu blir ”ett element i gudomen själv”.
Anmälaren känner sig också på denna punkt
övertygad av Ahlbergs bevisföring.
Överhuvudtaget finner han i denna tänkvärda lilla skrift
inte mycket, som uppfordrar till invändningar.
Klart och samvetsgrant tecknas i denna volym
en diktares väg, och det är här fråga om en
man, som verkligen gått from sounds to things.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
