Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hildebrand, K.-G., Bibeln i nutida svensk lyrik, anmäld av Margit Abenius - Ageman, Harteveld, Jarleman, Ledin, Ny lyrik, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
av en motivskatt. Hildebrands forskningar
efter bibelinfluenser för honom ibland till
ganska magra fält men oftare dock till
bevattnade, rikt givande. Här och var får han
tillfälle till djupsinniga tidsanalyser. Det är till
exempel överraskande att få Ferlins dikt
”Knorr” sammanställd med Viktor Rydbergs
”Kantat”. Båda dikterna ser det mänskliga livet
under ökenvandringens aspekt. Men i den
värdiga kantaten skymtar dock i fjärran ett Salem
som gör lidandet uthärdligt. Hos Ferlin
däremot är själva målet en illusion. Moses var
ingen profet, ”hans brinnande en var ett
radiumsken och idel elektricitet, idel
elektricitet”, och knorrandet måste bli kroniskt,
en bestående livsstämning. Målet är diskutabelt
och utgången oviss eller hopplös. Särskilt i
Gullbergs diktning, som författaren fördjupar
sig i med särskild omsorg, återfinner man
den spänningsfyllda atmosfären och ett
pendlande mellan tvivel och troslängtan. — De
diktare som mest har intresserat författaren
förefaller vara — utom Fröding och
Gull-berg — Lagerkvist, Harriet Löwenhielm och
Ferlin. Överhuvud fastslår studien en stark
ökning av de bibliska motivens frekvens i vår
yngre lyrik. Skakande upplevelser har tvingat
diktarna till kontakt med mytiska världar och
de starka, realistiska bibliska uttrycken har
blivit adekvata. En undersökning av antikt
inflytande på nutidsdikten kanske skulle ge
likartade resultat, även om andra diktarnamn
då skulle komma i förgrunden. Det är av
intresse att Vilhelm Ekelunds och Gunnar
Ekelöfs namn saknas i Hildebrands studie. Att
Karin Ek inte är omnämnd förefaller mig vara
en lapsus. Hennes mörka, brinnande känsla
fyller naturligt ut de lidelsefulla bibliska
uttrycken. Man skulle också ha önskat en
fylligare behandling av bibeln i
drastisk-humoristisk användning och i hädiska sammanhang.
Knappast någon av de diktare Hildebrand
behandlar hör i mer strikt mening till de
troende. Det skulle kanske i så fall vara Harriet
Löwenhielm. Många av dem står i utpräglad
motsatsställning till kristendomen. Dessa fakta
understryker Hildebrand redligen. Kanske till
och med medvetandet om den vulgära
benägenheten att inkassera stora namn i det kristna
lägret och att sätta kristna etiketter på vackra
känslor överhuvudtaget har verkat en smula
hämmande. Någon gång skulle man önska
dristigare tag. — ”Bibeln i nutida svensk
lyrik” hade varit värd en något mindre torftig
utstyrsel. Det är nämligen en verklig bok,
genomtänkt och personlig. Den ger utsikter,
detaljer, sammanhang och fängslar genom
lärdom och subtil karakteriseringskonst.
Margit Abenius
Ny lyrik
Ny lyrik av ELSA AGEMAN, MAGDA
HARTE-VELD, RUNE JARLEMAN, JUDIT
LEDIN. Bonniers. 2: 75.
Om den fyrklöver poeter, som här debuterar
i samlad trupp och inom samma bokomslag
kan det för det första sägas, att de visa
tämligen olika ansikten. Det är i detta fall inte
fråga om någon konstnärlig kollektivism eller
likriktad grupprörelse. De sträva alla energiskt
efter att uttrycka sin individualitet.
Om resultatet av dessa bemödanden är det
kanske för tidigt att yttra sig med något större
mått av säkerhet. Att en viss lyrisk begåvning
i vart fall gör sig märkbar mitt i all
ungdomligheten, är emellertid utan vidare att
konstatera. Hos Elsa Ageman, som formellt
ansluter sig till en akademisk tradition, röjes ett
utpräglat intresse för de hotfulla
tidsproblemen. Hon förmår ännu inte annat än
undantagsvis transformera detta intresse i giltig
lyrisk form, men i en sådan diktcykel som
”Jerusalems förstöring” kan man ändå ge sitt
erkännande åt den energiska ambitionen att
söka sammanpressa och destillera ett
övermäktigt stoff.
Ett obändigare temperament blottar Magda
Harteveld, vars dikter framför allt tala om
erotisk sårbarhet. Någon gång inträffar det,
att hon också förmår forma dikter om hur
sinnet plötsligt överväldigas av ro. Så i dessa
strofer, som bära titeln ”Den goda rösten”:
Hon sjöng i en osynlig kör i kyrkan
för alla skepp vid stormiga stränder,
för alla trötta som sakna styrkan,
för alla sorgsna i främmande länder.
Högt flög sången och själen tystnade.
Ljuvlig, ljuvlig var rösten som steg.
I varma dunklet stod jag och lyssnade
och hjärtats malande hunger teg.
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
