Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ageman, Harteveld, Jarleman, Ledin, Ny lyrik, anmäld av Johannes Edfelt - Russell, Bertrand, Makt, anmäld av Gustaf Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Det tycktes mig att glädjen är nära,
att skeppen ha hunnit sin stilla hamn,
att de, som i landsflykt sörja sina kära,
ha funnit en lycka i andras famn.
Detta är ju inte särskilt originellt till sin
form, men klangen är dock äkta och tonfallet
så stilla och vädjande, att det går till hjärtat.
Rune Jarleman kretsar i sina poem kring
religiösa frågekomplex och når i några dikter
en psalmton, som någon gång får en biklang
av frälsningsarméton och Sankey song:
Förlåtelse, förlåtelse, förlåtelse för mig,
som vandrat breda vägar men ej den smala stig,
som du har velat mäta åt mig i vishet ut —
o Gud som på min ångest har gjort ett saligt slut!
I lyckligare fall lyckas han undgå nådens
sirap och förmår då frambringa en enklare
och manligare psalmton.
Judit Ledin, slutligen, är den enda av denna
samlings poeter som excellerar i modernistiska
skolan. Artur Lundkvist är väl den diktare,
man närmast får i tankarna vid läsningen av
hennes ofta snarfyndigt bildrika vers. De äro
inte dåliga, men heller inte av utpräglad
egenart. Om hon en gång kan lämna den poetiska
allmänningens jord, återstår att se.
Johannes Edfelt
Maktens problem
BERTRAND RUSSELL: Makt. Översättning
av Paul Gemer. Natur och Kultur.
6: —.
I motsats till de klassiska
nationalekonomerna, som i likhet med Marx sågo den
yttersta drivkraften till människans handlingar
i den ekonomiska egennyttan, betraktar Russell
makten som samhällsvetenskapens
grundläggande begrepp. Sociologien handlar om
makten och dess olika former, liksom fysiken
handlar om energien och dess olika
metamorfoser. Maktbegäret är människans starkaste
begär. ”Varje människa skulle vilja vara Gud,
om det vore möjligt; ett fåtal finner det svårt
att medge omöjligheten därav.” Russells
psykologiska syn på människan påminner om Alfred
Adlers, men vid behov tar han också upp
tankegångar från Freud.
Efter att ha motiverat denna sin
utgångspunkt ger Russell en exposé över maktens olika
former. I en rad välskrivna, lika spirituella
som vederhäftiga och sakrika kapitel
analyserar han ”den prästerliga makten”, ”den
kungliga makten”, ”den nakna makten”, ”den
revolutionära makten” och så vidare. I
fortsättningen behandlas ”organisationernas
biologi” samt ett antal viktiga sociologiska
problem.
Sista kapitlet handlar om ”maktens
tämjande”, och här tar Russell upp den synnerligen
aktuella frågan hur man skall försäkra sig om
att statsmakten ”må bli mindre fruktansvärd
än tigrar”, som han säger med ett uttryck från
Confucius. Människans maktbegär är
visserligen gränslöst, men, skriver Russell, det finns
inget hopp för världen, om inte makten kan
tämjas och bringas att tjäna icke fanatiska
tyranner utan hela mänskligheten. De flesta
stora styggelser i historien äro förbundna med
naken, brutal makt — Russell nämner bland
annat slaveriet och slavhandeln, den rättsliga
tortyren samt behandlingen av politiska
motståndare i Tyskland och Ryssland av i dag.
Kriget är despotismens störste befrämjare, och
förhindrandet av krig är en viktig sida av
problemet hur makten skall tämjas, kanske
den viktigaste. Det står klart för Russell, att
demokratien, även om den inte innebär
problemets fullständiga lösning, dock är en
väsentlig del av lösningen. Uppfostran bör vara
sådan, att den gör samhällena minst benägna
för masshysteri och mest i stånd att
framgångsrikt tillämpa demokratien. Den fanatism
på vilken despoter, tyranner och diktatorer
leva, är en defekt, som är dels emotionell och
dels intellektuell. ”Den måste bekämpas med
det slags välbefinnande, som gör människor
vänliga och det slags intelligens, som
framkallar en vetenskaplig sinnesförfattning.”
Med salta och bitande ord gisslar Russell
tidens olater. Han är generös med goda
aforismer, fulla av sarkasm och ironi. Ett par
exempel:
”Liberalerna anse, att när offentliga
byggnader förstöras av eldsvådor, bör ett försök
göras av polisen och domstolarna att upptäcka
de verkliga brottslingarna; men den modernt
inställda människan anser liksom Nero, att
skulden med hjälp av fabricerade vittnesmål
bör förläggas till det parti, hon personligen
tycker illa om.”
”Lättjan (är) den största av alla dygder hos
571
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
