Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fritz Thorén (Fredrik Thomas): Sjutton år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITZ THORÉN
vissa resonemang mellan grevinnan och en
annan moder.
De kom åt att skriva brev till varandra. Vem
det var av dem som kom fram med den
självklara tanken att de skulle rymma, är osäkert,
men troligen var det Jenny. Hon brukade inte
precis ta ledningen, men vanligen stå bakom
Stefans initiativ. Nu hade hon råkat läsa i en
illustrerad familj etidning om ett alldeles nytt
och outforskat land, som låg otroligt långt bort
och som hette British Columbia. Det landet var
utrustat med vilda fjäll och trolska fjordar och
liknade alldeles en gravyr av Doré, som fanns
i ”The Story of Arthur and Guinevere”. En
stor bok med guldtryck utanpå, som hon fått
då hon varit tolv år för att hon varit så duktig
i engelska, vilket språk hon läst för sin pappa.
Stefan och hon hade brukat hänga över
sals-bordet, ryst och fröjdats över bilderna och
försökt att tyda texten ... British Columbia måste
vara sagornas land, det enda som ännu fanns.
Jenny hade alltid tyckt om att blanda ihop
fantasi och verklighet.
Men detta som fanns mellan dem var ingen
fantasi. Utan nära nog den enda verkliga
verkligheten i hela hennes liv. Det ligger nära till
hands att tycka, att detta ej kunde vara mycket
annat än lek, barnsligheter, svärmeri.
Ingenting kan vara mera fel. Det var helt enkelt som
ett osynligt men organiskt band vuxit ut mellan
dessa två, medan de själva förvandlats från
barn till vuxna. När det kommit att stå klart
för Jenny, att de inte skulle få leva
tillsammans, kanske inte ens se varandra, tyckte hon
att livet var slut.
En annan ung dam av denna tid skulle lagt
sig till sängs och sörjt ihjäl sig i lungsot.
Ingen nosade i deras korrespondens, så
långt ville inte ens en omtänksam moder
förnedra sig, och då september kom var allting
färdigt. På vägar som inte var fullt klara,
skaffade Jenny så mycket reskassa att hon
kunde ta sig fram till den stora hamnstaden,
där de skulle mötas, för att sedan fortsätta
till Hamburg och Liverpool, varifrån de stora
emigrantångarna gick ut.
Det är mycket möjligt att Jennys instinkter
var alldeles riktiga. Troligen skulle hon blivit
en utmärkt nybyggarhustru, som tappert klarat
alla vedermödor och hållit indianerna på
avstånd med täta skott ur sitt winchestergevär,
medan hon givit den minste bröstet. Hon skulle
ha kunnat bli stammodern för en ny ätt.
Natten före flykten ur mosterns hus kunde
hon inte sova. Inte därför att hon var rädd,
utan därför att nästa dag skulle det stora,
riktiga livet börja, detta vidunderliga som
alla barn drömmer om, och som de tror
skall komma på en bestämd dag, alldeles som
sommarlovet. Då det dagades smög hon sig
upp, packade en handväska, tog sig ner över
verandataket och vidare till stationen, där hon
gömde bagaget i en brädstapel. Då hon
skyndade hemåt på den daggvåta gångstigen, rök
det redan ur skorstenarna, men hon lyckades
komma tillbaka till sängen utan upptäckt.
Hon hade i god tid låtit bjuda sig till en
väninna, vars far ägde en stor gård några
stationer längre bort, precis så långt bort som
en ung flicka kunde resa ensam på denna tid.
Hon lyckades också hindra att någon följde
henne till tåget; så hade hon bara att lösa sin
långresebilj ett och dra fram sitt långresebagage
ur gömstället.
Mest hela den långa resan stod hon ute på
plattformen, lyssnade till hjulslagens härliga
musik som fick hennes blod att sjunga.
Val-kyrians gyllene lockar fladdrade i den
strömmande vinden. Detta var fortsättningen av
stormdagen på den soldruckna fjärden.
Efter en dag som tycktes henne vara den
längsta och den kortaste i hennes liv, såg hon
en grå skans stiga upp mot skymningshimlen
över en grön kulle. Hennes hjärta slog hårt
och sade, att hon var framme. Om några
minuter skulle hon stå framför honom, de
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
