Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Om möjligheten av en kristen diktkonst i modern tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÖJLIGHETEN AV EN KRISTEN DIKTKONST
då utanför den esoteriska kretsen av några få
bekännare termer sådana som Evighet, Gud,
Kristus, Jungfrumoder, Uppståndelse, Nåd,
Helig Ande? Ingenting annat än ålderdomligt
verkande estetiska figurer, ornamentala
stilelement, historiska relikt, tomma käril, som man
efter behag kan fylla med ett symboliskt
innehåll, kuriosa för kännare, stämningsfulla
verk-ningsmedel för kyliga artister och pastischörer.
De ha icke förlorat all poetisk brukbarhet,
men denna brukbarhet har förskjutits hän mot
det enbart dekorativa. De ha erhållit en både
vidare och vagare rayon, de ha utflyttat sina
gränsmärken men samtidigt uppgivit sin
ursprungliga betydelse, sitt djup, sin egentlighet.
Ur diktens synpunkt fylla de samma uppgift
och spela samma roll, som länge tillkommit
den grekiska eller nordiska mytologiens
livlösa accessoarer. Och den kristne diktaren kan
ingenting ändra i detta förhållande, hur
subjektivt uppriktig hans personliga övertygelse
än må vara, eftersom den stora dikten skapas,
icke av individen ensam, utan av individen
i förening med tidsanden. Nej, är det så att
de kristna trosbilderna mistat sin
existentiali-tet, då kan poeten omöjligt uppväcka dem till
ett nytt liv lika litet som klassicismen kunnat
återförvandla till magiskt verksamma formler
och besvärjelsemedel de olympiska
gudanam-nen. Endast i förbund med det objektivt
levande kan liv skapas, icke ur en enslig
inbill-ningsvärld, icke ur de rörliga skuggorna, de
okroppsliga rörelserna på själens botten, de
må sedan kalla sig drömmar eller övertygelser.
Hur förhåller det sig alltså med de kristna
trosbildernas existentialitet under århundradets
aspekt? Kan man räkna med en sådan, eller
kan man det icke? Kan man påstå att de ha
levande realitet, icke bara för enskilda
människor eller grupper, utan för tiden såsom
sådan, för hela den nuvarande kultursfären?
Kan man spåra dem i det aktuella skeendets
dynamik? Ha de karaktären av ödesfakta?
När vi gå att undersöka detta, få vi
naturligtvis icke vänta, att de kristna trosbilderna
— även om de verkligen skulle besitta den
efterlysta kvaliteten — skola te sig för oss som
de tedde sig för Dante och hans tid. Allting har
blivit annorlunda, hela vårt universum är
radikalt förändrat, vi leva under andra både
metafysiska och materiella villkor än den danteska
människan, vår rums- och tidskänsla är en
annan, vår instinkt osäkrare, vårt kritiska
sinne vaknare, vårt fantasiliv mindre spontant
och vårt erfarenhetsarv mångtydigare. Hur
skulle då trosbilderna kunnat förbli oberörda
av den universella förvandlingen? Varje
belysnings- och perspektivförskjutning måste ge
föremålen ett nytt utseende. Men de ha därför
ingalunda mistat sin identitet. Om alltså de
kristna trosbilderna, sådana de ses av nutiden,
ha en delvis annan prägel, andra schatteringar
och proportioner, kanske också en annan
rangfördelning sinsemellan än de ägde för
århundraden sedan, behöver detta icke bekymra oss.
Vad det gäller att efterforska är uteslutande
deras allmängiltighet.
Är Gud en levande realitet för vår tid? Har
korsets mysterium verklighetens signum? Är
Kristi uppståndelse ett faktum, kanske icke ett
lekamligt faktum (något som för övrigt är av
underordnad betydelse för en tid, vilken
bevittnat materiebegreppets upplösning och kunnat
iakttaga, hur skiljelinjen mellan kroppsligt och
själsligt blivit allt o vissare) men i den
bemärkelsen att Kristus förnimmes som uppstånden,
som personligt närvarande i rummet och tiden,
att man erfar honom, icke bara som den
all-männeliga anda vilken genomströmmat,
påverkat och befruktat Västerlandets historia,
utan även som den ande, den andliga individ,
som oavlåtligt söker den enskilda människan?
Kan man räkna detta, och kan man dessutom
räkna nattvardens hemlighet,
syndamedvetandet, frälsningsbehovet, alltså känslan av
för-kastelse och nåd, till den innevarande tidens
599
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
