Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Om möjligheten av en kristen diktkonst i modern tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
psykologiska realia? Det är frågan. Och det
är svaret på den frågan som avgör, det vill
säga i första rummet avgör, om vi skola anse
en kristen diktkonst möjlig i modern tid.
Mången finner kanske frågan enkel och
svaret givet. Är icke vår tid sekulariserad?
Stå icke kyrkorna tomma? Är det icke
påtagligt och uppenbart, att icke ens de kristna tro
på sina lärosatser? Några anstränga sig att
göra det, men kan man verkligen säga, att det
lyckas för dem? Några inbilla sig, att de tro,
men är icke deras inbillade tro skörare än
spindelväv? Och även om det skulle finnas
några barnafromma själar, vilka på blodigt
allvar omfatta sin religion, så är deras
obetydliga skara på intet vis utslagsgivande, deras
hållning icke signifikativ för århundradet och
deras uppriktiga bekännelse intet bevis för de
kristna trosbildernas existentialitet.
Det kan icke nekas, att det finnes mycket
som talar för en sådan åsikt. Överblickar man
tidevarvets liv i dess ytdimension, får man
den otvivelaktigt bestyrkt. Ändå måste det
sägas, att den förefaller liksom alltför
lätt-vunnen och påtaglig, alltför närliggande,
alltför självklar vid första ögonkastet för att väcka
något riktigt förtroende. Ty de meningar och
omdömen som tyckas lättast åtkomliga och
kunna plockas vid allfarvägen ha vanligen icke
så litet av fördomens natur och halvsanningens
egenskaper.
Vår tid gör ett sekulariserat intryck, den
saken står fast, och den religiösa likgiltigheten
förefaller obestridlig. Om man genom
utsändande av frågeformulär till ett antal på måfå
valda moderna människor sökte fastställa deras
förhållande till kristendomen, skulle resultatet
säkert utfalla huvudsakligen negativt. Men det
finnes andra vägar att komma till klarhet än
statistikens. Samtalar man enskilt med
personer av allehanda kategorier, blir bilden en
annan, och man finner till sin häpnad, när den
första reservationen övervunnits, hur
allvar
ligt de kristna trosbilderna likväl sysselsätta
människornas tankar. Den oroliga iver som
agnostiker och även rena gudsförnekare
ådagalägga, när diskussionen närmar sig dylika
materier, visar, synes det mig, att
kristendomens lärosatser, de kristna löftena och
kraven också för dem betyda något annat och
vida mer intrigerande än de livlösa resterna,
den bleka askan av en utslocknad symbolvärld.
Den aggressivitet som präglar deras kritik,
lidelsen bakom den skeptiska åtbörden, den
envetenhet med vilken de fasthålla vid sin
attityd men också deras plötsliga, ofta ganska
överraskande medgivanden, gjorda, skulle jag
tro, för att bringa till tystnad en besvärande
inre opposition mot den egna argumenteringen,
ge tydligt vid handen, att kristendomen angår
dem, att den erfares som något hotande, något
farligt, att omvändelsens process aningsvis
förnimmes som något, vilket faller inom ramen
för deras personliga möjligheter. Men då är
det också obestridligt, att de stå kristendomen
och dess väsen oändligt mycket närmare än de
förmena eller tillåta sig förmena, att de kristna
trosbilderna, om än förnekade och bekämpade,
leva inom dem med ett liv som har
verklighetens väsen. De bekänna tydligen med själva
sin passionerade negativism, att kristendomen
har bundsförvanter i deras eget inre,
bundsförvanter, vilka utbyta lönnliga signaler med
fienden, att den alltså gynnas av en upproriskt
stämplande, genom det belägrade sinnet
hemligt kringstrykande längtan, som naturligtvis
undertryckes och undertryckes desto häftigare,
ju starkare den uppleves som hotfull och
ödesdiger. Det bör emellertid sägas, att denna
upptagenhet av kristendomen icke hos alla har
ett dylikt ambivalent tycke, att den icke
genomgående (nämligen utanför den kristna fronten)
framträder under gestalten av hatkärlek, att
den tvärtom mångenstädes, fastän tvivlande
och spörjande, kan te sig positiv nog och
besitta en omisskännlig, icke förhemligad
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
