Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Om möjligheten av en kristen diktkonst i modern tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÖJLIGHETEN AV EN KRISTEN DIKTKONST
nyans av sympati och förväntan. Men det för
denna utredning viktiga är ingalunda de
former som det kristna intresset ikläder sig utan
det faktum att det förefinnes, att det
oupphörligt kan förnimmas hos nutidens människa,
tydligast hos den unga människan, denna fina
seismograf för hemliga skeenden och
tidsten-denser. Undervisare vid ungdomskurser och
folkhögskolor ha nästan genomgående den
uppfattningen, att inga diskussioner följas av
eleverna med sådan intensiv spänning som den
kristna debatten, och det försäkras av
personer, vilka genom sin verksamhet ha en
betydlig, icke bara till sitt djup utan även till
sin vidd betydlig kunskap om människan som
homo religiosus, alltså av kristna ”fackmän”,
andliga ledare och biktmottagare, att intresset
för trosfrågor, för kristendomens huvudfakta,
är av tidssymtomatisk art, fastän detta intresse
väsentligen demonstreras utanför kyrkan och
den organiserade religiositeten. Detta bekräftar
med all önskvärd tydlighet de kristna
tros-bildernas psykologiska verklighetshalt, deras
aktuella betydelse för århundradet, för
kultursfären såsom helhet, deras existentialitet. Ty
hur skulle något overkligt och likgiltigt, något
tomt och dött, något redan tilländalupet och
tillryggalagt kunna uppväcka ett intresse, det
vill säga ett allmänt och levande intresse, ett
intresse av hetare natur än den historiska
nyfikenhetens?
Det är emellertid icke bara erfarenheten
av nutidsmänniskans hållning och reaktioner
inför kristendomen som låter oss inse, att
tros-bilderna, ehuru dolda under ett lager av otro,
ändå existera för vår tid och leva sitt
magiskdynamiska liv i det förborgade. Man kan peka
på ett tecken av ännu mer övertygande
beskaffenhet. Det är den omständigheten, att den
innevarande tiden, mänsklighetens katastrofala
belägenhet och det världshistoriska
händelseschemat tyckas uppfyllda ända till randen med
kristen symbolik. Det mänskliga ödet utformas
vida mer än man vanligen antar av de
tros-bilder som leva inom oss eller med andra
ord: av de etisk-religiösa idéer som vi öppet
erkänna eller hemligt förnimma som verkliga
(även då vi förneka dem). Om vi leva i
enlighet med dessa trosbilder kommer (det är ett
enkelt erfarenhetsfaktum) hela ödesförloppet
att symboliskt avspegla deras natur; och detta
gäller icke bara för individen, det har samma
giltighet också för tidsåldrar och kulturer.
Om vi däremot förråda dem, lockade och
förförda av onda inflytelser, komma de icke
desto mindre att ge vår livskurva och
levnadsstil sin oefterhärmliga prägel och detta
genom att förvandla både våra dagar och
verk till sitt eget väsens perversa negativ och
sataniska karikatyr. Att dagens segerrika
ideologier framstå som förryckta vrångbilder och
blasfemiska efterapningar av kristendomens
frälsningsmystik, att världen ter sig som ett
väldigt Armageddon, den yttersta stridens
valplats, att gudamänniskan blivit människoguden,
att den politiska situationen (om vi nu få
använda epitetet ”politisk” om en så
mångfaldig och mångtydig verklighet som den
vilken här åsyftas) med ojämförlig
påtaglighet aktualiserar den skrämmande bilden av
Antikrist och utstrålar den svarta mässans,
den skändade hostians hela fascinosum, detta
bestyrker klarare än något annat de kristna
trosbildernas existentialitet. Ty vore de icke
existentiella, skulle vårt skedes historieförlopp
aldrig fått just denna form, våld och hybris
aldrig iklätt sig just dessa skepnader,
själviskheten aldrig uppträtt under just dessa masker:
tiden skulle då ha föredragit andra symboler
och attribut, andra klädnader och åtbörder,
andra verkningsmedel, och den kristna
apo-kalyptiken skulle icke, såsom nu är fallet, ha
utgjort själva nyckeln till dess väsen.
601
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>