Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Om möjligheten av en kristen diktkonst i modern tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
IL
Och härmed ha vi erhållit den överblick av
problemet som tillåter oss att betrakta som
given den första, oundgängliga förutsättningen
för uppkomsten av en sannskyldig, modern,
kristen dikt: de kristna trosbildernas
existen-tialitet. Men naturligtvis finnas andra
förhållanden, som låta den religiösa diktens
tillblivelse te sig oviss och problematisk. Vad
jag närmast tänker på är de svårigheter av
principiell art vilka sammanhänga med den
moderna kristna människans tvekan och
moraliska skrupler inför den diktande processen
såsom sådan.
Ty det måste sägas, att denna icke är någon
alldeles oskyldig och ur moralisk-religiös
synpunkt riskfri angelägenhet. Ingen stor dikt
(detta gäller också den religiösa) har
någonsin kunnat skapas utan demonisk tillskyndan.
Dikten som individualitet, som
oefterhärmlighet, har en nog så betänklig proveniens, en
upprinnelse också ur dunkla och oansvariga
källor, och förråder sitt ursprung för den
invigde genom beslöjade allusioner, genom
bildernas hemlighetsfulla tvetalan, genom sin
mörka, förbryllande, dubbeltydigt insinuerande
accent. Diktarens konststrävan hör visserligen
hemma inom gränsmärkena för det moraliska
livet men icke helt och hållet utan endast med
den sida av sin funktion som gäller verkets
arkitektonisk-skulpturala gestalt,
uppbyggnaden, linjespelet, den språkliga klarhetens,
fulländningens och måttets värden. Däremot har
den icke det etiska bemödandets karaktär och
entydiga art i sin relation till den gåtfullare,
ostadigare, dunklare egenskap hos dikten som
lämpligen kan benämnas dess musikalitet. Nej,
här arbetar den icke efter etiska normer utan
står i ett lönnligt förbund med böjelser och
väsensdrag, vilka, om de brutalt avslöjades,
kanske skulle förskräcka många men,
skymtande genom symboler, genom ett medium,
förklädda, undanglidande, svårtydda, ge dikten
en prägel av individuell tjusning och lockande
hemlighet. Ofta upptäcker en eftervärld vad
samtiden förbisåg och lyckas härleda ur källor,
vilka sed och instinkt betrakta som förbjudna,
diktens djupast suggestiva klanger. Satsen
skulle med lätthet kunna beläggas med exempel
av en nästan outtömlig mångfald. Det får här
räcka med ett enda, men ett närliggande och
utomordentligt betecknande. Viktor Rydberg
har genom ett underligt trolleri förädlat ordet
”gosse”, givit det en utsökt kostbarhet och
förvandlat det till sinnebild för renhjärtat och
oanfrätt, tapper och offervillig ungdomlighet.
Men detta ord, vilket sålunda användes för att
uttrycka och verkligen också på ett underbart
vis uttrycker ett etiskt ideal och en hög
idealitet, det får själva sin oförglömlighet och sin
inträngande verkan genom ett tonfall av
visserligen endast aningsvis förnimbar men likväl
omisskännlig, melankoliskt karesserande
vekhet, som icke har normalitetens natur, en
hemlig sötma, om vilken vi numera veta
varifrån den stammade. Dylika ur ”överjagets”
synpunkt otillåtna hemligheter, halva eller
camouflerade eftergifter för dunkla förförelser,
skänka dikten den vibration som den icke kan
undvara utan att förlora sin melodi. Den
diktande processen är otänkbar utan ett begärligt
lyssnande också efter demoniska röster och
har alltid mer eller mindre ett tycke av enslig
extas, av syndigt isolerad vällust, av lastbar
umgängelse med inbillningens skuggor.
Man kan förstå, att detta faktum måste göra
den kristne undrande och tvivelsam. Måste icke
den som med brinnande allvar omfattar sin
kristna tro offra också den mest förandligade
synd och last, kulturens finaste gifter, konstens
mångförgrenade vällust, hela det förledande
livet i symbolernas och kadensernas rike för
det enda nödvändiga, nämligen att bevara
intakt sin moraliska entydighet och sitt
gudsförhållandes renhet? Det är ingen enkel sak
att komma förbi denna fordran. Men betraktas
602
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
