Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Vägen till Nyköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
kritiskt inställd mot djur av dålig statyr med
dåliga förutsättningar. På en särskild kulle
gick tjurn. Han var lerig om bringan.
En herrgårdsallé med sitt dubbla led lindar
förde ned till ett litet grannslott, som man
brukade tala föraktfullt om på det stora godset.
Fält i rutor, röda hus på avstånd på små
toppar av landskapet, och så långt borta de
disiga kullarna tydde på att man åter för en
stund lämnat herrgårdsterrängen och var på
väg in i en trakt med bönder. Det var
fullkomligt stilla i luften. Rya-Rya förvånades
själv över hur fullkomligt stilla allt kunde stå,
hon hade nog tänkt sig, att denna dag skulle
belysas av solsken. När de någon gång
stannade mitt på vägen, kunde de höra folk på
andra gårdar. Det hördes hur man i fjärran
bullrade med en vagn. Det hördes hur ett
tröskverk gick. Det var någonstans som man
tröskade vartefter som säden kördes in. Det
hördes hur en kvinna ropade, hur ett barn
grät, fastän alltsammans hände på mycket stort
avstånd. Dimman hängde lågt i den stilla
luften som ett tak, och de hörde allt som hände
under taket som om det hänt inne i ett rum.
Det ekade från själva landsvägen.
Från det fjärmare drogs blicken till det
närmare. Rönnen hade nu bär, lingonen stod
mogna i en liten backe, som vägen mellan två
stora gärden skar itu i två lika delar, och
några måbär hängde kvar på en kvist, för
fadda i smaken och obetydliga för att ha
lockat ens skolbarn. Allövet var sönderätet av
mask, svart med svarta hål. Kolvassen i
ut-loppsdiket var brunvissen och liksom bränd
i toppen. Hästhovarna hade falnat, surkullorna
stod ännu kvar med slokande kronblad och
den gula äggpannkakan i mitten maskstungen.
Kosvamparna höll på att ruttna överallt, och
nu, vid den tiden av hösten, sprang korna
miltals för att sleka svamp, ifall de släpptes på
skogen. Vid vägkanten stod en ensam rölleka
blekt skär, där också någon enstaka blåklocka
hängde frusen kvar på stängeln. Ovanför
huvudet hade lönnlöven, som liknade händer
och aldrig annat än händer, fått sina ådernät
sönderslitna av höstblåsten, och ett stycke upp
i backen, mellan enbuskarna, stod till och med
ormbunkarna gula som rost. Det enda, som var
riktigt grönt än, var älggräset i en sänka. Det
hade likväl blivit sent allting. Säden var nu
visserligen mestadels under tak, men
annväxt-klövem stod kvar i hässjorna, och
potatisplockningen var i gång på de flesta ställen.
Man var också på de flesta främmande gårdar
senare än man var hemma på godset. Det
framgick tydligt av allt.
— Det har varit sen sommar i år, sade
också Henrik belevat. Han gick bra fort, med
de smala byxorna veckande sig på smalbenen.
Han visade på klöverhässjorna. Fröklövern
stod på samma åkrar överallt på rot, i
stubbåkrarna syntes färska hjulspår efter vagnar.
De gick förbi ännu en herrgård med isstack
tätt intill landsvägen. Vid isstacken framför
några rivna halmstackar luktade det starkt av
nässla. Rya-Rya kunde inte låta bli att tänka
på, att allting kunde vara så stilla.
Hon hittade ett blad på vägen. Dess ena
halva var röd, dess andra halva alldeles gul.
Lövet liknade en fjäril. Hon stannade och tog
upp det.
— Så konstigt det här bladet ser ut, sade
hon och skulle just stoppa det i fickan på
koftan. Då hon likväl gjort sig besväret med
att ta upp det, tyckte hon att hon kunde
behålla det.
De mötte också en puckelrygg.
— Den där var det visst något fel med?
Det var så tyst, att hon fick lust att prata.
Henrik sade inte mycket.
— Långt där borta ligger Kallmyra, där är
Spelvik, sade Henrik endast vid ett tillfälle.
Gången tog det mesta av uppmärksamheten
i anspråk. Tack vare att de mött puckelryggen,
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
