Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: F. García Lorca, spansk poet - Anmälda böcker - Lorca, F. García, Lament for the Death of a Bullfighter - Lorca, F. García, Poems
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. GARCfA LORCA, SPANSK POET
konjaken i flaskan anlade novembermask för
att ej väcka misstankar”. Och så möter den
symboliska zigenarstaden sitt öde.
Lorca har även utökat sina zigenarballader
med blodiga episoder ur det förflutna. Den
bibliska historien om Thamar och Amnon
utformas till en hetsig närbild av incestbegär
och våldföring, där slutligen kung David
klipper av harpans strängar med en sax. Den
heliga Eulalias martyrskap skildras med en
medeltida målnings höstliga klarhet och
obevekliga inträngande i smärtfyllda detaljer: där
är det hängande vattnet som förgyller
klippavsatserna, det gnisslande sliphjulet och de
gula centurionerna, ”gråa i köttet och
sömnlösa i sina harnesk”; där är martyrens
avskurna bröst som ryker på konsulns fat och
hennes avhuggna händer som vissnar på
marken, alltjämt hopknäppta i hjälplös bön.
Sedan Lorca väl avlagt mästarprovet i denna
balladstil med dess märkliga förening av
folktradition och ultramodernism övergav han den
igen och försökte sig på nya uttrycksformer.
Han for till New York 1929 och upplevde där
i första hand kampen mellan amerikanisering
och afrikanisering: i negerstaden Harlem såg
han rasproblemen flamma upp inför sig i
apo-kalyptiska syner. Han såg negrernas kung i en
svart dörrvaktmästare och skrev ett ode till
honom, ett stycke frenetiskt och profetiskt
berusat evangelium. Ledmotivet är det
undertryckta afrikanska blodet, det rasande blodet
som söker efter utlopp, blodet ”som ska rinna
från tak och terrasser för att bränna de blonda
kvinnornas klorofyll”. Under den blänkande
tekniska ytan i Amerika förnimmer Lorca överallt
det primitiva och elementära, bristfälligt
överbyggt, eländigt förslavat och förnekat. När
han runt New York blott finner ändlöst arbete
och omänsklig industrialism och sorgsna,
förnedrade judar som ”säljer omskärelsens ros
till flodens faun”, men ingen som bryr sig om
naturen, det levande livet och dess skönhet,
FEDERJCO GARCIA LORCA
Efter ett porträtt av Gregorio Prieto.
då går hans tanke till Whitman som ”bland
berg av kol, annonser och järnvägar drömde
om att vara en flod och sova som en flod”.
Det ståtliga odet till Whitman är mer än en
hälsning i förbifarten till en diktarbroder:
Whitman blir den mäktiga resonansbottnen för
den yngre skaldens uppgörelse med Amerikas
tomma och livsutarmande civilisation; han blir
den vitala känslans och den nakna
naturlighetens företrädare, den ”tjur och dröm som
skulle förena hjulet med algerna”.
Inte ett ögonblick, vackre åldrade Walt Whitman,
har jag upphört att se ditt skägg fullt av fjärilar
eller dina korderojskuldror utnötta av månen
eller dina lår som en jungfrulig Apollos
eller din röst som en pelare av aska;
uråldrig och vacker som dimman
klagade du likt en fågel
med könet genomborrat av en nål.
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
