Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F. García Lorca: Klagosång över en tjurfäktares död. Översättning av Artur Lundkvist - III. Kvarlämnad kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLAGOSÅNG ÖVER EN TJURFÄKTARES DÖD
III.
KVARLÄMNAD KROPP
Stenen är en panna där drömmarna mumlar,
utan vattenslingor eller frusna cypresser.
Stenen är en skuldra som uppbär tiden
med dess träd av tårar, vimplar och planeter.
Jag har sett grå regnskurar dra över vågorna
och lyfta sina mjuka, genomsiktiga armar
för att ej bli fångade av den orubbliga stenen
som splittrar deras lemmar utan att dricka deras blod.
Ty stenen fångar plantor och skyar,
lärkors skelett och mörkrets vargar,
men ger varken ljud, kristall eller eld,
blott arenor, arenor och åter arenor utan murar.
Nu vilar Ignacio den högborne på stenen.
Det är förbi; vad mer? Betrakta hans ansikte:
döden har höljt honom i blekt svavel
och givit honom en minotaurs mörka huvud.
Jag vill här se män med stark röst,
dessa som tämjer hästar och besegrar floder:
män med ljudande skelett, män som sjunger
med munnen full av sol och flinta.
Här vill jag se dem. Framför denna sten.
Framför denna kropp med brustna tömmar.
Jag vill att de visar mig var utvägen finns
för denne kapten som infångats av döden.
4. — B. L. M. 1939. VIIL
625
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
