Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Pfeiffer, Johannes, Anfechtung und Trost im deutschen Gedicht - Bach, Adolf, Die Geschichte der deutschen Sprache - Ponten, Josef, Die Heiligen der letzten Tage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
RUDOLF A. SCHRÖDER
form och dessutom de visor vari man kan
bevittna hur ett enskilt jag graciöst tränger
ur folkdjupet upp i dagen. Uppdelningen är
mycket skicklig och omfattande, urvalet
presenterar med fin urskillning det väsentliga av
de tyska folkvisornas omätliga skatter.
En mycket egenartad och mycket gripande
antologi tyska dikter utger Johannes Pfeiffer
med samlingen ”Anfechtung und Trost im
deutschen Gedicht” (Verlag Rowohlt,
Stuttgart). Antologien, som upptar skalder från
Luther till R. A. Schröder, har inte ordnats
efter respektive diktare utan med hänsyn till
ämneskretsarna. Överallt där människan råkar
i inre eller yttre betryck skall diktarens stämma
bistå henne med hjälp och tröst. Synnerlig
vikt har därför lagts på den andliga poesien.
Särskilt livskraftig visar sig i detta
sammanhang den tyska lyriken efter trettioåriga kriget
vara, den så kallade barocklyriken, länge
miss
känd och underskattad. För lyrikern under
denna betryckta tid kom det framför allt an
på att kunna bestå prövningarna och
övervinna lidandet. Hur nära i tiden ljuda inte
därför dessa stämmor, i synnerhet Gryphius’.
Ur den tyska andens renhet och djup komma
sedan Claudius och Goethe, vilka tillsammans
med Hölderlin, Eiehendorff och Rückert svara
för huvudparten av denna mycket förnäma
och inträngande lyriska samling. Varför
Nova-lis och Gottfried Keller inte medtagits är svårt
att inse, ty just de äro mästare på den andliga
lyrikens område.
Ett mönsterexempel på levande vetenskap är
”Die Geschichte der deutschen Sprache” av
Adolf Bach (Quelle und Mayer, Leipzig). På
ett litet utrymme, men med lika stor
grundlighet som utpräglat verklighetssinne framställes
det väsentliga och förblivande inom den tyska
språkvetenskapen såväl i dess historiska som
psykologiska och geografiska resultat. Bach
bemästrar ett oerhört vetenskapligt stoff med
storartad självfallenhet och sätter det ständigt
i så omedelbar relation till oss, att vi tack vare
honom uppleva det språkliga skeendet med
dess förändringar, rörelser och avgörande
krafter som ett spännande drama. Bach, som
är professor i Bonn, för med sin ”Geschichte
der deutschen Sprache” också lekmannen in
i utvecklingens detaljer och ger dessutom en
spirituell sammanfattning av det tyska språkets
förhistoria ända fram till dess sublimering
i diktkonsten. Bachs framställning är mer än
undervisning och lärobok: den ger själva
språkets liv och själ.
Av Josef Ponten föreligger en ny roman:
”Die Heiligen der letzten Tage” (Deutsche
Verlags-Anstalt, Stuttgart). Den tillhör
romancykeln om den tyska oron, vari Ponten vill
överskåda och i berättande form gestalta alla
de tyska emigrationsrörelserna. Ett
märkvärdigt företag — självt en del av själens oro
i tysk uppenbarelseform. I denna roman, ”Die
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
