Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Kramp, Willy, Die Fischer von Lissau - Bischoff, Friedrich, Himmel und Hölle - Inglin, Meinrad, Schweizerspiegel - Schaffner, Jakob, Berge, Ströme und Städte - Tummler, Franz, Der Soldateneid - Schäfer, Wilhelm, Theoderich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANÅ
skede: ingenting kan förvirra honom eller
komma honom på fall. Det är det animaliskt
trotsiga hos folket som Fallada symboliserar
i Järn-Gustav. Sprudlande av liv gruppera sig
runt honom de andra gestalterna. Man
kommer ofta att tänka på vattenpussar på
storstadsgatorna, som plötsligt träffas av solstrålar.
Frisk och gripande är också Willy Kramps
roman ”Die Fischer von Lissau” (Hans von
Hugo, Berlin). Livet i fiskebyn Lissau nära
Königsberg vid Frisches Haff skildras med sin
strävsamma söcken, sin bittra nöd och sina
karga glädjeämnen. Willy Kramp stannar inte
vid ytan: han hör också människornas och
tingens hemliga musik. Landskap och
människor ha här förenats till en vacker enhet.
En fin lyrisk grundton går genom denna
fiskarroman, och den är också det
väsentligaste för Friedrich Bischoff, som med
rätta tilldragit sig stor uppmärksamhet med
sina romaner ”Der Wassermann” och ”Die
goldenen Schlösser”. Att Bischoff är landsman
till Eichendorff och Hauptmann visar också
hans nya novellbok ”Himmel und Hölle”
(Propyläen Verlag, Berlin). Sagan gränsar här
alltid till verkligheten, det kaotiska hotar här
alltid den borgerliga säkerheten, och hur sant
och kärleksfullt Bischoff än betraktar sin
hembygd Schlesien, frågar han likväl alltid: Var
äro vi hemma?
Helt och hållet i jordiska regioner rör
sig romanen ”Schweizerspiegel” av Meinrad
Inglin (L. Staackmann, Leipzig). Det
borgerligt sinnade nationalrådet i Zürich, Ammann,
upplever hos sig och sina fyra barn under
tiden från 1912 till 1918 en ödesdiger egen
omvärdering av alla värden och en allmän
brytningstids kaos. På över tusen sidor, som
understundom utmåla också detaljer alltför
brett, ges en mycket noggrann bild av det
schweiziska samhället vid tiden för dess största
hot och fara. Den som vill förstå Schweiz av
i dag skall finna en väg till bättre insikt genom
denna roman. I detta sammanhang kan man
också peka på Jakob Schaffners nya bok,
som handlar om Schweiz och bär titeln ”Berge,
Ströme und Städte” (Deutsche Verlags-Anstalt,
Stuttgart). Den schweiziska naturen men också
alla landets historiska minnesmärken
skärskådas här med klara ögon och skildras med
inträngande kraft. Med Schaffner som ciceron
förstår man i hur hög grad detta land skulle
kunna vara en förebild för det tragiskt
sönderslitna Europa.
Omedelbart i närvarande tid utspelas Franz
Tummlers berättelse ”Der Soldateneid” (Albert
Langen, Georg Muller, München),
enkannerligen under marsdagarna 1938, då Österrike
ingick i det tyska riket. De handlande
personerna äro officerare, och det hela rör sig
om den soldated som de svurit. Skola de bli
staten eller folket otrogna? En av officerarna
väljer inför det fruktansvärda i denna fråga
frivillig död, en annan beslutar sig för staten,
men alla de yngre sätta folkrätten framför den
statliga rätten. Men den döde äras likväl av
alla; hans bortgång upprör dem djupt, ty han
har dött för soldatedens helgd. Tummlers
berättelse är också på de få ställen där den
ger sig själv fritt lopp en litterärt inriktad
ungdoms kamp för att rättfärdiga sig inför
samvetet i tidens stormar. Och då han betraktar
den österrikiska naturen och finner ord för
den som äro fyllda både av musik och ande,
då visar det sig att också denne ungdomlige
gestaltare av brytningstiden kring 1938
infogar sig i de österrikiska diktarnas led, som
sträcker sig från Stifter till Hofmannsthal.
Wilhelm Schäfer ger i sin hos Albert
Langen, Georg Müller, München, utgivna bok
”Theoderich, König des Abendlandes”, som
till hälften är berättelse, till hälften historisk
undersökning, en idealbild av goternas konung.
Det lyckas honom därigenom att han stegrar
det historiska till det mytiska och i en
inledning och ett efterord — liksom också här och
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
