Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Scheffler, Karl, Adolf Menzel - Goldschmit-Jentner, R. K., Brautwerbebriefe - Pückler, Furst, Fürst Pückler reist nach England - Seligo, Irene, Zwischen Traum und Tat - Schröder, R. A., Aufsätze und Reden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
liska bondeupprorets år och dess blodiga
undertryckande. Mäster Mathis ville efter detta inte
måla mer. Där tiden i så hög grad målade med
blod, där tycktes honom hans pensel uträtta ett
fåfängt verk. Han målade inte mer utan
förtjänade sitt bröd som vattenkonstbyggare, vi
skulle i dag säga: brunnsarkitekt. Så ger oss
Zülchs verk inte bara ett nytt namn för ett
gammalt verk och dess skapares
levnadsomständigheter utan också det konstnärliga geniets
fruktansvärda möte med en mordisk tid.
Man tar ett steg från den demoniske tysken
till den borgerlige tysken då man efter mötet
med Grünewald stöter på Adolf Menzel.
Honom ägnas en lika finkänslig som
inträngande bok (hos Paul List, Leipzig) av
den nyligen sjuttioårige konstskriftställaren
Karl Scheffler, som man — förutom för
flera levande konstböcker — har att tacka för
utgivandet av den bästa tyska konsttidskriften
från tiden för brytningen mellan
impressionism och expressionism: Kunst und Künstler.
Efter att ha skildrat Menzels liv och verk
kommer Scheffler till sammanfattningen: ”rik och
likväl torftig, hjältemodig och ödmjuk,
demonisk och borgerlig, men likväl ständigt på ett
underbart sätt vördnadsvärd”. Vad Scheffler
klokt och klart säger i ord bevisas övertygande
genom de 109 reproduktionerna av mästarens
verk och konstnärliga gärning.
Något av Menzels borgerligt färgade värld
finner man i den vackra boken
”Brautwerbe-briefe”, berömda mäns livsavgörande
dokument, utgiven av R. K. Goldschmit-Jentner
(Ernst Heimeran, München). Den kan kallas
en borgerlig bok, därför att det här rör sig
om en kärlek som såtillvida har övervunnit det
kaotiska att den börjat tänka på äktenskap.
Ofta talas det i dessa fästmansbrev om lycka,
varje fästman vill erbjuda sin tillkommande
sitt mått därav, vare sig det nu är fråga om
Schiller eller Napoleon eller Bruckner eller
Bismarck eller Gottfried Keller. Det intimaste
dokumentet i denna brevsamling är av August
Strindberg. Han skrev detta brev till sin andra
fru, vars flicknamn var Frieda Uhl. Volymen
har också i sin yttre form något älskvärt
melodiskt över sig.
Furst Pücklers berömda brev från
England ha utgivits i ett nytt och mycket skickligt
sammanställt urval: ”Fürst Pückler reist nach
England”; utgivare H. Ch. Mettin (Hans von
Hugo, Berlin). När ”Briefe eines
Verstor-benen” — så kallade furst Pückler sin bok —
anonymt utgåvos 1830 översattes de på grund
av sin utsökthet till alla språk. Tjusningen har
inte försvunnit med tiden, dessa skarpa ögon
ha fasthållit vad de en gång sett, och
berättelsens sammansatthet — den är berättad till
hälften av en kavaljer, till hälften av en
äventyrare — utövar ännu en verkan lik den av
skummande champagne.
Ett genomgripande och äkta bevis för
Tysklands bemödande att förstå sin stora engelska
granne och göra honom rättvisa är verket
”Zwischen Traum und Tat” av Irene Seligo
(Societäts-Verlag, Frankfurt am Main).
Författarinnan drar med känslig hand upp engelska
profiler alltifrån Chaucer till T. E. Lawrence,
från John Milton till general Gordon.
Ett mästerverk av tysk essayistik äro
”Auf-sätze und Reden” av Rudolf Alexander
Schröder (i två volymer hos S. Fischer,
Berlin). Vare sig Schröder talar om
förebilder eller färdkamrater, om verk eller
verkningar, alltid hör man här vox humana, alltid
är det här det öppna och fria, det
oförgängliga i det förgängliga, som avlägger
vittnesbörd om deras gemenskap, vilka se sina
ledstjärnor i Homeros och Goethe. Det är inte
bara muserna som Schröder har till ledsagare,
det är också samvetet. Det förlänar hans
betraktelser deras gripande, stimulerande och
befriande drag.
634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
