Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Från bokhyllan - Anmälda böcker - Horn, A., Agneta Horns lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN1
En självbiografi från 1600-talet
Agneta Horns lejverne. Författad omkring
1656. Utgiven 1908 av Sigrid
Leijon-hufvud. Norstedts.
Det är visst inte första gången jag läser
den roman ur verkliga livet som bär titeln
”Agneta Horns lefverne”, men ändå är den
lika oemotståndligt livfull och dramatiskt
fängslande. Agneta Horn tror jag ingen kan
motstå. Jag vet visserligen en som tyckte att hon
klagade för mycket, men han hade säkert
fastnat på någon sorgesida, där Agneta i mörka
ordalag lamenterar över sin svåra och mycket
vedervärdiga olycka och sina många hjärtans
bittra tårar som hon har måst gråta. Inte är
sorgesamhet det förhärskande draget i hennes
temperament, även om vemod ibland skuggar
berättelsen. Egendomligt nog tycks Agneta
Horn mest vara känd av fackmän och framför
allt av filologer, för vilka hon är en klenod.
Vissa mina vänner, annars så hemmastadda
i litteraturen och ständigt på spaning efter den
sanna ursprungligheten, har inte ens hört
hennes namn. Därför är det kanske bäst att
upplysa, att Agneta, född i krig 1620, var
dotter till den berömde fältherren Gustaf Horn
och dotterdotter till Axel Oxenstierna.
Manuskriptet till hennes självbiografi, som troligen
är skriven omkring 1656, hittades av Ellen
Fries och publicerades först 1908. I Björklinge
kyrka, ett stycke från Uppsala, med de
egendomliga, fästningsliknande fyra tornen sover
nu Agneta Horn så skönt i sten med sin
krigarman Lars Cruus, och på kyrkgaveln kan man
studera ätternas vapen.
Annars är det inte stenkyla, evig sömn och
vördnadsvärda antikviteter som associerar sig
med Agneta Horns namn. Man kan inte
upphöra att förundra sig över hur livslevande hon
träder emot oss i det skrivna. Hennes språk
har en ursprunglighet som förtrollar. Det måste
1 Se ”Kommentarer” sid. 581.
ha varit en uttrycksdrift av alldeles ovanlig
styrka som kom Agneta Horn att i en tid, som
förefaller oss mörkt olitterär, heroisk utan
intima nyanser, skriva ned den utförliga
berättelsen — den utgör cirka 130 trycksidor —
om sitt levnadslopp. Vi tycker oss inte veta
mycket om ”hjärtats rörelser” hos dessa
avlägsna gestalter, och i de sparsamma
dokumenten döljer sig det individuella bakom styva
ordasätt liksom de väsentliga språkljuden i
konsonanternas myckenhet. Men så kommer
Agneta Horn, och genom hennes penna blir
människorna så levande som om det vore
i går: hat och kärlek, agg och sympatier står
upp i ursprunglig häftighet, det röda blodet
pulserar, medan en stadig tro lyser som en
klar stjärna över levnaden med dess myckna
vedermöda. Det karakteristiska för Agneta
Horns författarbegåvning är den starka
inlevelsen och en säregen talang att få personerna
att leva i tal och åtbörder. Tonfallet, Agnetas
eget och omgivningens, har ofta något bondskt
och hela språkkaraktären denna
ordstävslik-nande fyndighet och målande pregnans som
man numera bara träffar hos mycket gamla
människor på avlägsna landet. Dialogerna i
”Agneta Horns lefverne” är säkert något i
litteraturen ganska enastående. Så måste orden
ha fallit i sovkammare och på slottsbal. Här
är till exempel en bit kvällskonversation
mellan sextonåriga Agneta och fru Ebba
Leijon-hufvud, hennes farbrors hustru och hennes
antagonist i kärleksaffärer som i andra
avseenden. Fru Ebba, som inser att hon kommer
att förlora spelet, förespår Agneta ett barnlöst
öde. Hon svarar:
”Min moster fick fyra döttrar, mig läre Gud gifva
fyra söner, och fru mor skall en gång få se dem.”
Då sade hon: ”Om I än få många söner som du
säger, så blir det inte annat än morianer och dvärgar,
efter I äre små och svarta både.”
Då svara jag och smålog: ”Di värste sto bära di
635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
