Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Från bokhyllan - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
skönaste fålarna; alltså skall min fru mor få se,
hocka sköna barn jag ska få, att di inte skönare
sku kunna målas.”
Då svara hon och blef så bitterlig ond: ”Så hörer
jag att du ändtelig vill hafva honom.”
Därpå jag sade: ”Jag hör min fru mor säger så,
att jag skall hafva honom. Och ber jag, att jag
måtte få sofva. Jag vill icke en gång mer tala om
honom i afton.”
En intelligent och ovanlig flicka måste
Agneta ha varit, inte lätt att tas med, tidigt
en god psykolog, träffsäker, slagfärdig, lustig,
med en talang att göra en comedia av allt och
ingenting. Det glittrar omkring henne. Hennes
lycka är ofta i nedan, men den vänder sig
i tidens fullbordan. Utförligt berättar hon om
sin barndom som moderlös hatkyckling bland
myndiga fränder och dröjer lidelsefullt vid
oförrätter, som då hon patetiskt nedkallar
hämnd över moster Karin, som slet ett helt ris
på barnet för en ”rännemaskas” skull under
stickningslektion. — Huvudpartiet i denna
självbiografiska roman är emellertid Agnetas
kärlekssaga med Lars Cruus, en ung krigare.
Med på en gång psykologisk skarpblick och
en strålande naiv omedelbarhet skildrar Agneta,
hur hennes stolta sinne betvingas av kärleken.
Så tuktas, om inte en argbigga, så dock en
ovanligt livslustig sprakfåle. Men vilka
förtretligheter har Agneta inte dessförinnan måst
utstå för sin misshaglige friare Erik Sparres
skull. ”Herre Gud, hvad skall du göra med
den där hasenberger!” utbrister hon. Läsaren
blir hjärtligt övertygad om hans för Agneta
odrägliga väsen. — Mer summariskt skildrar
Agneta Horn sin äventyrliga bröllopsresa och
det tämligen korta äktenskapet. Hon följde sin
man i fält, där han avled, trettiofyraårig. Man
levde fortare då, ingen tid ödslades bort på
förberedelser. Mitt i en mening slutar
biografien: ”Den 2 september gick min man till
Krakau..
Agneta Horn vistades en stor del av sitt liv
i fält under hårda strapatser. Hon måste ha
sett åtskilligt av världen och träffat många
berömda personer. Men om sådant yttre skriver
hon aldrig; man hajar till, när hon en enda
gång noterar ett turistintryck. Färderna gick
genom det olyckliga, härjade Polen, men
Agneta säger inte ett ord om befolkningens
lidanden. Vi vet inte om hon reagerade inför
dem. Det är bara sin personliga historia, sin
”hjärtans almenacka”, som hon meddelar. När
man läser ”Agneta Horns lefverne” får man
ett intryck av att människonaturen har en evig
och orubblig konstans, att det finns något
elementärt mänskligt som inte nämnvärt
förändras genom tiderna. Denna oerhört helgjutna
ursprunglighet verkar på oss både förtrolig och
främmande — som något man erinrar sig med
sitt undermedvetna minne. Vi måste le ibland.
Men att vi gör det beror förstås också på
Agnetas högst personliga, målande och
slagfärdiga talang. Nuet står upp i sitt ljuva
skimmer och sin friskhet:
Och sade min styfmor till mig: ”Gud bevara mig,
så lustig I ären! Hvad har I nu hört för goda
tiden-der, efter I nu så dansa? Så glad har I inte varit
på lång tid.”
Därpå jag svara: ”Jag må väl nu vara glad, efter
min glädje är kommin på post ridandes hem, som
har varit borta i tu år för mig. Och har jag i di tu
åren inte haft stor orsak till att vara glad, efter jag
har ment, att min glädje aldrig skulle komma igen.
Men rätt nu på timmen är han hit till mig kommin,
och om jag inte dansar idag, så dansar jag aldrig.
Och denna dagen skall jag skrifva upp i min
hjärtans almenacka, ty på den är all min glädje kommin
och all min sorg försvunnin.”
Margit Abenius
Omslagsvinjett av B. Bull-Hedlund till Johannes
Edfelts diktsamling ”Vintern är lång”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
