Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Malm, Einar, Pejlingar, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Einar Malms nya dikter
EINAR MALM: Pejlingar. Bonniers. 5:25.
Det första man frågar sig när man i sin
hand får en diktsamling av en lyriker, som man
känner och intresserar sig för sedan gammalt,
är om den innebär en utveckling eller en
förändring i förhållande till diktarens föregående
produktion. Nu får man av en äkta poet inte
vänta sig att han plötsligt skall bli helt
förvandlad, men däremot är man känslig för att
han inte ältar former och motiv i det oändliga.
Einar Malm är som människa och skald
knappast någon överraskningarnas man. Han
är i sin samling i stort sett densamme som
förr, men humöret är inte riktigt det gamla.
Han har sina principer, sina bestämda
sympatier och ännu mera utpräglade antipatier, sin
karska uppsyn, sin pose om man så får säga
utan att vilja ifrågasätta äktheten i hans
inställning. Enklast kan han väl betecknas som
den konservative, vilken hårdnackat och fullt
medveten om det omoderna däri håller fast
vid sina karolinska ideal. Ja, han nästan njuter
på ett slags bistert sätt av att känna sig gå
i hård motvind, att vara utesluten från den
småtrevliga men också småskurna mänskliga
gemenskapen, och av att befinna sig i desto
bättre samförstånd med den beträngda
ödemarken och de jagade eller under förnumstig
jaktvård ställda, förnämligare vilddjuren. Detta
envetna, hopbitna ”trots allt!” möter en redan
i den nya samlingens effektfulla omslagsvinj ett,
som framställer hur en isbrytare tungt bryter
sig väg genom isen, och det varieras inuti i en
rad lättolkade symboldikter.
Einar Malms antidemokratiska utfall, vilka
— det måste sägas — ofta haft karaktären av
en privilegierad herremans tanklösheter, ha
retat många och skadat hans poetiska renommé.
Det kan därför inte nog kraftigt sägas ifrån
att han tillhör poesiens utvalda och att inte
ens de naivaste utslag för vilddjurs- och
hjälteromantik kan rubba det faktum att han är
i hög grad sångbegåvad. Även när han
tvärsäkert slungar ur sig ett väl enkelt påstående
sker det oftast med den invigdes nyansrika
ordkonst. Den naturkärlek från vilken han
hämtar så mycket av sin inspiration övertygar
en dessutom om sitt brinnande allvar. Einar
Malms förtjänster som poet och människa
räcka väl till att överskyla de svagheter man
kan uppleta i hans åskådning.
”Pejlingar” är ett årsvarvs lyriska dagbok,
från januari till december. Den har alltså
tillkommit i nära kontakt med händelserna i
naturen, de evigt återkommande, de evigt nya.
Nästan samtliga dikter äro sammansatta av
intryck och reflexion i lika mått, av exempel
och tillämpning. De stämningar som komma
till uttryck äro ganska disharmoniska.
Tydligt är att Einar Malm befinner sig i ett
oroligt skede, kanske en övergångstid. Han
reagerar alltjämt spontant och frejdigt för det
vackra, fria och märgfulla, men det är förbi
med de övermodiga tonfallen och de muntra
stormangreppen mot allsköns väderkvarnar.
Snarare har han i stället intagit en litet
misstänksam försvarsattityd. Det är som om han
utlämnade sina förtroenden med en viss
skygghet i känslan av att de skulle kunna
missförstås och missbrukas. Dikten ”Båtbyggaren” är
ett poetiskt bokslut: han jämför sina dikter
med på lek slöjdade båtar och spörjer efter
deras öde:
Voro de ändå till nytta?
Någon till glädje blott?
Drömmar i tomhet förbytta —
byggarens lott.
Virke och hyvel och tvingar
lät jag alltmera stå.
Åt andra konstverk och vingar —
mig en grämelsevrå.
Ännu när mångatan skimrar
på höstmörk våg,
händer dock att jag timrar
med tankfull håg
ett drömskepp, allena värdigt
resan som återstår.
Och blir det aldrig färdigt
frälsar det dock mina år.
Det är en vacker dikt, och ingen kan ta miste
på att sordinen här är alldeles äkta.
Einar Malms skärgårdsdikter, som dominera
även denna samling, få allt större likheter med
Axel Sjöbergs måleri, vilket är menat som ett
högt betyg. Både landskap och folktyper äro
skildrade med känsla för det genuina, det
osminkade och ordkarga. Vinter skärgården har
640
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
